Göteborgsposten – 24 december 1862, sida 1

tåg kunde bära sig. Vidkommande olutligen anmärkningen, att ved skulle utgöra ett billigaro brännmaterial än cookes, säger öfversten, att detta brännmaterial till följd af stegrade priser sedan längre tid ieke ens begagnas at ångbåtarne och att detsamma skulle för jernvägarne blifva än kostsammare i anseende till vedens sågning och klyfning i mindre stycken samt derigenom att för hvarje maskin skulle behöfvas två eldare och två vagnar för transporten af behöflig qvantitet m. m., samt att slutligen icke någon hittills uppfunnen inrättning af skorstenen kan anses fullt pålitlig till. förebyggande af den eldfara begagnandet at detta brännmaterial sommartiden medförer för våra furuskogar. Slutligen öfvergår öfversten till utredande af frågan om den framtida kostnaden för ny anskaffning af rails, sleepers, lokomotiver och vagnar, och anser öfversten sig kuana beräkna de två förstnämnda till 3,000 och de senare äfven till 3,000 rdr årligen, allt pr mil räknadt. — Ni torde ursäkta att jag upptagit ert utrymme med redogörelsen for detia memorial, men jag har ansett det särdeles vigtigt i och för sig, och äfven derför att mig veterligt någon tdning ej redogjort för detsamma. Kortare har jag ej kunnat få redogörelsen för detsamma, ty det utgör 21 sidor. tryckt i stor qvart. Svenska akademien var igår samlad till sin årliga hogtidssammankomst å Börsen, der kl. 6 på aftonen ekipager, unitormer och björnskinnemössor hvimlade om hvarandra, Samlingen å stora Börsaslen var såsom vanligt talrik och värmen odräglig, också såsom vanligt eller rättare sagdt mer än vanligt, då två sådana män som justitiestatemimistern Hans Excellens friherre Louis De Geer och br Carl Wilhelm Strandberg (Talis Qvalis) skulle taga sitt inträde i den vittra (man har vågat sig på ordleken förvittrade) areopagen, med minnestal öfver sina företrädare. Bland pristagare denna högtidsdag voro Herman Bjursten, eom erhöll icke mindre än tre andra pris för originaldikter och öfversättningar och studeranden Ölander, som fick andra priset för sin dikt Herjulf. Jag skall ej kunna säga om de båda pristagarne voro närvarande. Under en hel vecka har ryktet här velat förmäla, att H. M. konungen skulle varit den som försattat Herjulf — detta rykte har således kommit på skam. Att få andra priset tycks för hr Bjursten vara en smal sak, men det första, det synes deremot ha sina svårigheter med sig, dock borde man tro att när man så der auf ein mahbl kniper tre andra pris, dessa tillsammans skulle kunna få betraktas såsom ett första. Försäljningen af Mindre Teatern har naturligtvis varit allmänna samtalsämnet för dagen. Såsom bekant utgör försäljningssumman 270,000 rdr af hvilka 70,000 rdr äro inteckningar som kgl. teatern öfvertagit. Etter hvad jag hört skulle hr Stjernström få 6 proc. på kapitalet och afbetalning på huset 5,000 rdr ärligen. Mindre teatern kostade kapten Lindeberg och aktieegarne 36,000 rdr banko efter dåvarande myntberäkning. En hemlig klausul i kontraktet är, att om det ester 3 år skulle befinnas att affären ej bär sig, skulle hr S. få behålla de dä inbetalta 10,000 rdr samt dessutom erhålla i skadestånd lika stor summa. Kgl. teatern säges vilja företaga en betydlig nedsättning i lönerna, hvarför icke några sujetter torde komma att stanna qvar mer än br och fru Kinmansson, men dessa bestämdt. De öfriga, med hrr Pousette, Lagerqvist och Åhman i spetsen, lära starkt fundera på att bilda en stående teater j Göteborg och hvarom underhandlingar torde börja inledas i Januari. Den af hr Stjernström bildade pensionskassan fortgår i orubbadt skick för delegarne i densamma, — Den lille Franz Pönitz bar gjort stormande lycka — icke att nndra på heller, med en så betydande talang och så godt utseende sedan; medgif att det senare ändå gör mycket till saken. Den unge artisten, berättas det, finner ännu nöje i att leka med sablar, kanonvagnar m. m. på lediga stunder, och på teatern har man inga händer med honom för hans lekar och upptåg. Det torde kanske intressera att veta att den unge virtuosen är född d. 12 Aug. 1852. Folk har han redan dragit till Mindre teatern och kommer väl att draga än mera, bara han kommer riktigt i ropet och folket fått sina julpengar; då bryter stormen nog riktigt lös, penningar hagla genom Mindre teaterns biljettlucka och då Franz uppträder mellan akterna i Molieres Den Girige kan man väl fråga hvilkendera spelar bäst Harpagon — Stjernström eller Pönitz? Julmarknaden pågår såväl på stortorget som i handelsbodarne men med litet lif — största afsättningen är i Lejas tolfskillingsrum — bevisar ej detta någonting kritisku så vet inte jag — märk väl att jag ej säger krie. ty då skulle jag, liksom er telegrafkorrespondent, få förmaningar af Handelstid