Göteborgsposten – 20 december 1862, sida 1

fTTAHUAMUCL Leg ulgUuI (1II ÖD1010 El. 042 l. Veckokrönika. Den omtalade snön, som skulle räcka ti Julföre, han ligger väl qvar ännu? Jo, py! ock! Krönikeskntvaren var i detta fallet e dålig spåman. kodan under veckans först dagar började det töa och denna mildhet seg grade på vinterns stränghet: ban blef vek oc grät sina tårar, hvilka snart förvandlade gato och vägar till en vedervärdighet tor gående Det är märkvärdigt aw gubben vinter, sou nu lefvat i så många herrans år och derunde borde haft tid att lära sig savoir Vivre, äfven on han ej last baron Knigges beromda athandllug i ämnet, likväl på detta sätt uppför sig moi våra julklappskopande af det täcka konet Hvarfore bereder han ej for den lilla toten ett torrt underlag och hvarfore höjer han ej med en Inten latt nypmng i kinden dessu ungdomliga rosor, som aro det otacka konets hog-ta tortjusmog? Gubben är gammal; men last han ej har något salongsskick, så burdo han dock hafva litet trottorskick. Del kunde man alltid begära. Tror han sig derigenom kunna få kasta en blick på en och annan eljest ej synlig, välformad lem, så bedrar han sig högeligen. Gotevborgskorua arv ej på det viset. Heldre må en klaumug med underrede uppoffras, ån att föranstalva en Julexposition af — hvad vet jag? Vi lefva val ej i Stockholm heller! Dertore, gubbe hile, tag du skeden i vackra handen och ställ dig ej illa med våra täcka köperskor: sådant renderar dig ej nägot. Lät doremot Vindsvales son skaka sina vingar, så alt damorna under julen må muntert svänga om i slädpartier och efter dessa i valsens ringar. Var commer-il-faut och icke en gubbstu! Lifligheten i butikerna börjar nu närma sig renith. Man måste formligen trånga eller knusla sig fram i de mera besokta for att så ut ärende uträttadt. Den nu endast 6 ummar långa dagen räcker toga till för juluppköpen; qvällen måste äfven tagas till bjelp; och onekugen presentera sig också större delen at våra eleganta butiker mera fördelaktigt och mera forsoriskt vid en strålande gasbelysning, än i den halfdager, som en trumpen December bestär. Obemärkt för de flesta har en ovanlig talang passerat vår stad. Med ångf, Orion anlände nemiigen i lördags lut till etaden den 13-årige harpvirtuosen Franz Ponitz på resa ull Stockholm. Den aleklige pillen, med det intelligenta och vackra anletet, dröjde duck bär endast till sondagsmorgon, då han kl. 6 tortsatte sin färd med jeruvagen. Sedan han ullräckligt tjusat stockholmarne, hvilka redan vid hans forsta upptradando angrepos af en våldsam Ponltz-feber, kommer han på återresan att här gitva miust en konsert. Kronike-kritvarens framkastade förslag om bildandet af ett fast teatersällskap harstädes, med stamtrupp af Mindre teaterns i Stockholm artister, synes kuuca hafva cn framtid för sig. Man har newligen hört, au kgl. teatern ej lår komma att engagera de mera framstående sujetter vid Mindre teatern, hvilka man just har önskat sig — och detta är redan mycket. Dessutom skall, såsom bekant rorde vara, Nya teatern upplösas nastk. April månad, då dess egendom skall å aukton försäljas. Detta har närmast variv framkalladt deraf, alt den borgen, som åtskilliga af aktieegarne iklädt sig tor de tör byggnadens follbordande nodvandiga tillskotten at enskild person, då förlorar sin krast. Då dessutom den första oprioriterade serien at aktier så lallit i värde, att akuebretven, med ett nominelt värde af 150 rdr, å auktioner numera säljas till 6 å 7 rdr, är det klart, att bolaget P) som sådant kan existera. Det måste upponas och ersättas af ett Nytt, som kan ofvereaga byggnaden till ett sådant pris, att aktiePgarne kunna med säkerhet påräkna sin räna. Då inkomstorna hiuills varit 18 å 20,000 dr och bolaget nu dessutom kommit ifrån de Iryga inbetalningarne för assuransen, så vill let synas som ett blifvande bolag skulle kanna våga att betala 250,000 rdr för teatern, itt ett sådant bolag kan komma till stånd, orde ej vara tvifvel underkastadt. Mera nskvärdt vore det dock att hagittningan af ö