Göteborgsposten – 19 december 1862, sida 1

— — 0 nas dimhölje och hvars ider, alstrade af er skarp blick för framtiden, äro sådana son ännu i dag till en del arbeta på sitt realise rande i verkligheten. Hvad som på Platens tid endast utgjorde hans egna tankefoster gillade af ett fåtal lika troende och motstridda at den stora opinionen, utgöra nu denna opinions älsklingsider, på hvilkas utförande den oaflåtligt sträfvar. Ur skildringen af Platen tränger sig ovilkorligen på läsaren en känsla af djup beundran för dennes oböjliga karakter, för hans jernfasta vilja och okufliga mod, då det gällde att söka öfvertyga andra om sanningen uti hans förslager. Och detta är ofta de storas lott. Samteden når ej upp till dem, och kan derföre icke öfverse det hela från deras ståndpunkt. Den söker derföre ofta att med afundsam dvergalåt rifva dem ned från piedestalen. Hålla de sig uppe, så mycket bättre för dem; ty en efterverld skall göra deras ider till sina egna och skänka dem sjelfva sin beundran och vördnad. Liksom det funnes ett emärtan-rus, så är det måhända ätven en njutning för den klart seende fosterlandsvännen att midt under kriget med det närvarandes litenhet drömma sig det tillstånd, hvari haus land, då han sjelf måhanda redan skall vara borta, skall befinna sig, sedan det gitvit realitet åt hans projekter och id6er. Kanske kände Platen denna njutning, ty han tyckes nåstan med vilja hafva frammanat striden; men säkert är att han var fullt genomträngd af sma ider, att han för dem gjorde de största uppoffringar. Vi hänvisa i atseende på Platens arbe te med Gota Kanal till Adlersparres teckning, hvilken är gjord :ued verklig talang. Platen arbetade likval samtidigt för äfven en annan ide, hvilken först våra dagar sett åter upptagas, och det med svenska folkets eget iuiuativ, nemligen iden om en allmän nationalarmering, hvartill han redan d. 15 maj 1809 upprättat fullständigt förslag. Första paragrafen i detta förslag lyder, enl. ridderskapets och adelns protokoller för 1809 års riksdag: Med svenskmanna rätt toljer den ovilkorliga och oundvikehga skyldigheten att personligen försvara svenska soSterjorden, och det utan afseende på stånd eller börd; endast lemlyte, vanvett, beständig sjuklighet, verkligt prestestånd och en del statens tjenster befrias derifrån. För ötrigt stadgas i detta intressanta förslag, hvilket isynnugrhet i våra dagar är at största intresse, alldenstund vi just äro sysselsatta med ombildning af vart törsvarsverk, deri folkbeväpningen tillsvidare ingår som. ett vigtigt olomend för att en gång bli basis for det hela, följande: alt skyldigheten eger kraft från 20 till 50 års ålder; att allt mankon inom riket mellan 20 och 35 år indelas efter äldern i 4 klasser, af hvilka klasser utgå efter lottning så många af hvarje klass, börjande med den yngsta, som styrelsen finner nödigt. Lottningen sker socknevis i pastors och 4 åldre socknemäns närvaro; att de sålunda utlottade genast emottagas och införlifvas med de kompanier af indelta armeen, som äro förlagda i den ort, från hvilken de utlottade utgått, men att de Åäro trie så snart fred inträffar; att ingen sår köpa sig fri utom som i 8 1 sagdt är; att exercis förrättas socknevis hvarje söndags eftermiddag i fredstid, så länge årstiden medgifver, hvarvid indelta armeen biträder; att militärelementerna vid alla offentliga uppfostringsanstalter måste läras; att den tolkmangd som faller emellan 35 och 50 år endast kan användas inom länet; men att en frivillig inom denna åldereklass får gå i stället för någon af de yngre klasserna, om en sådan är slägting, dock forlorar den sig krigstjenst undandrager rättigheten af svensk representant, —-Å———— —