Göteborgsposten – 17 december 1862, sida 1

om de stora retormer, som nu skulle införa: i det turkiska rikets förvaltning, om den mor. gonrodunad, som nu skulle gå upp ötver islam, och den pånyttsodelse, som icke kunde uteblifva tor hela detta rike, ännu en gång kalladt till stora öden. Svikna förhoppmoga Resormerna halva ull någon del bhrvit påborJade, men för att plotsligen äter pausera, moigonrodnaden har förvandlav sig ull morgoudimma, II. Herrungher sjelf har tätt en ukvmwa. Han haller hela dagen igenom tokiga tal, — nå, det gör också H. K. Majestar Preussen, — han piskar sina sultamnuor, — nå, det gör kurfursten at Hessen icke mindre, — han stiger ibland upp midt i natten, låter eld. upp en ångbåt och reser sin väg trån alltsammans på obestämd tid för att se sig om ute i Arkipelagen, — detta är redan betankligare; men han kastar peugar ut uu hoger ocn venster utan räson, han plundrar stälskassan, ban sätter landet i bottenios skuld tor ro-kull, hans slöseri har icke langre nagon gräns, icke heller det minsta sunda förnvutt, hav bygger den ena manaden ett palats och rifver nasta månad ner detigen ull grunden, han panteatter en halt pruvius tur alt ulltredsställa en kapris, och uar hans fivansminister i underdåvigbet vägar gora en Iramställving deremot, tar han honom om lilvets och dansar en polketta med honom; detta ar det betaukligaste at alliraaumans. De tamuwmande sandebuden i Roustanunopol, hvilka alla med mycken omhet intressefta sig för Turkiet, håna htet emellanåt fortroliga koulerenser med omsom den medicinska lakultelen, omsom den arme sinansumulstern; den Sistnamnde vånder sma fickor ut och in, Eskulaperna knacka med vvenne fingrar på pannan ull tecken af hvad de icke våga tultt uttala. Diplomaterna telegratera hem mycket kort och godt: allt derangeradt! Detta var den sjuke mannen vid Dardanellerna; men det är, frukta vi, en sjuk man altven i Berlin, sjuk i en annan torm må vara, men dock, älven han, illa avgnpen. Och det w en sjuk man Hannover, och en hel Juk fumilj i Minchen: Wiuelsbacharnue, denna noola tamilj, sow sitter i stor tevattenskonsel och ganska allvarsamt rädplägar om hvad det nu ar alt gora for all bevara ättens ansprak 1 Grekland! Dev är i allmanhet något orglustige alt ännu i våra dagar se denna 105 Vissa slagter, som ingenting sart och insenung glomt, torttarande och på sitt vis nätan rörande tro på sin egendomsrätt till länler och folk; men vi medgitva det, när det r en familj Wittelsbach, som ger oss detta kådespel morgonen efter en så grundlig fiaco, som H. M. konung Otto Gewesens, då litver detta sorglustiga betydligt mindre vorgigt, an lustigt, och dramen slår då ölver i arodi. O. O.