Göteborgsposten – 17 december 1862, sida 1

WAWA--W-----w — j— göra hans bekant-kap och egna ett specialStudium åt hans karakter och öfriga sortjenter? Jag vet det ej. Det är måhända suarare något i luften, det är hvad man kalar Inspiration, det är ett outredt mystiskt inflytande. Don unga prins Alfreds blotta fotografi har hafe något nästan magiskt med Ng, (biskop Fahlerantz ville kanske säga: något nästan öfvermagiskt). Alltnog, han är kallad gevom det helleniska folkets fria Örebroval, Greklavds allmänna ötvertygelse har uttalat silt ord. Men under samma hela vecka har man å andra sidan skrikit oss i öronen från bimlens fyra vaderstreck, att allt detta tjenar till ingenting, prins Alfred blir icke och kan icke bli Greklands konung i alla fall; Äden officiella engelska tidningen, heter det trån Petersburg, drifver gäck med oss, med hela Europa, med Grekland jself-, de aldre öfverenskommel-erna rörande grekiska tronen, heter det från Paris, hafva just tör det nuvarande tillfället blitvit förnyad. och hogtidligt beeglade, ingen prins af de garante rande makternas? hus kan blifva konung i Athen, det grekiska folket har visserligen sin tria vilja, men vi stormakter hafva också vår vilja, och detta senare år en vilja, som for längesedan är protokollisorad och vederborligen undertecknad och kontrasignerad i diplomatisk form, det är en vilja at hogre slag; menm-kan i allmänhet har ju också sin fria vilja, hvilket icke hindrar Forsynen trån att vara allsmäktig och att styra verlden efter sitt visa beslut, ,v: aro forsynen i den politiska verlden, vi äro allmakten 1 kabinettsformat. Detta alltsammans är utet törbryllande. Man skulle icke ens kunna se nägon ända derpå, säframt der ej tunnes den umpla utvägen att grekerna då i Guds namn ta valja om igen. Valja med full frihet mr Gladstone eller den hoppfulla unga statsmannen lord Stanley, eller prins Christian tll Danmark, eller Garibaldi! Och prins Alfrod, när han en gång sitter i fred och lugn som storhertig i Sachsen Coburg, skall dock alltid natva den uillfredsställelsen, att veta med sig sjelt att han haft for-ta rummet på torslagetull Greklands tron. Lyckligare än mången fattig prest, som tio gånger varit på förslag till et pastorat, men dock dor som -impel kaplan! Engene-bulevarden i Paris har blifvit öppnad med stor högtidlighet; kejsar Napoleon har icke sprungit i lunen, deremot har han vid tillållet hållt åtskilliga tal, falla at nåd, liksom fulla af tillförsigt vll framtiden, och man har vid gallakuren anmärkt att den store herrskarens hela utseende vittnade om allt annat, än förtviflade affärer. Han har ull afventyrs haft goda nyheter trån Mexico; moj igt! men ingen vet det. H. M:t kejsar Naholeon inviger, som bekant är, ingen menniska vare sig i detta eller något annat, han inviger endast offentliga arbeten. Monsieur Emile de Girardin är förmodligen icke mera invigd, än alla de andra, men han har af gammalt ett ypperligt väderkorn och måhända anar han något af majestätets stumma framtidstankar, då han åter 1 sin gamla tidning la Presse börjat uttala sig rörande ställningen till Rom. Antingen — utropar han, — skall staten underordnas kyrkan och kejsardömet inlogeras i en vrå af åfrveväldets sakristia, eller måste kyrka och stat fullkomligt skiljas från hvarandra; låt Napoleon d. 3:dje vara katolik, å la bonne heure! och så mycket katolik han någonsin har smak för, men som kejsar Napoleon bör han endast och allenast vara kejsare, en politisk chef, hvars religion icke angär staten mer, än hans privata åsigter om de celtiska monumenterua eller Berhoz musikaliska kritiker; kyrkan är ett, statssamfundet ett annat, Rom ligger vid Ti