Göteborgsposten – 16 december 1862, sida 2

ras berättelse till parlawentet om det neapolitanska banditväsendet nedsatt utskott anser generalens berättelse vara ofullständig. Utskottet tadlar i flera hänseenden det af regeringen följda eystemet; det anser hufvudorsaken till banditväsendet vara befolkningens ringa förtroende till sakernas nuvarande tillstånd och Frans II:s vistelse i Rom samt föreslår utnämnandet af en ny komite, för att utförligt diskutera om saken. I Rom soretagas en mängd häktningar. I spetsen för det tjog kaudidater till Greklands tron, som uppräknas, står nu i? dag Fernando af Portugal, den aflidna Maria da Glorias gemål. Denne prins är 46 år gammal, men hans duglighet känner man ej vidare till. Den halfofficiela parisertidnipgen Constitutionnel framhåller prisande hans kandidatur. Den tyska pressen deremot börjar nu slå på paradtrumma för en tysk prins, klimar af Oldenburg, drottning Amalias broder och son till f. d. preussiska ministerpresidenten furst Hohenzollern-Sigmaringen. Om de nya oroligheterna i Grekland förljudes nu ingenting vidare. Det hela reduceras till sina dimensioner. Patrie berättar, att provisoriska regeringen, tillfölje af sammandragningen af ansenliga turkiska stridskrafter vid gränsen, gjort föreställningar i Konstantinopel emot detta steg och fordrat truppernas aflägsnande, emedan denna koncentrering blott upphetsar befolkningen. I händelse at vägran gör regeringen Turkiet ansvarigt för följderna. Rysslands officiela tidning för d. 12:te försäkrar, att stormakterna äro ense om upprätthållandet af londonersordraget af 1830, men att de ännu icke blifvit ense med hänsyn till den grekiska tronen. Ryssland har icke föreslagit någon kandidat. Prins Alfred, som en tid väntats till joniska öarne af den grekiska befolkningen, har nu afrest från Malta till Neapel. — Prinsen har vunvit stor majoritet vid de pågående valen. Rysslands nye gesandt i Frankrike, baron Budberg, har haft företräde hos kejsar Napoleon, som lyckönskade sig till det under de sista 6 åren bestående vänskapliga förhållandet mellan Frankrike och Ryssland, hvilket skall förblifva så mycket varaktigare, som det framgått af ömsesidiga sympatier och de båda kejsardömenas sanna intressen. Från Mexico ingå fortfarande ogynnsamma underrättelser, hvilka göra denna alltifrån början opopulära expedition ännu mera opopulär. Spanien tyckes ångra, att det en gång dragit sig ur den mexicanska klämman, och börjar nu göra stora åthäfvor. Det fordrar återupprättandet af londonerföredraget angående Mexico, och erbjuder sig att ditskicka trupper, om England och Frankrike antaga Spaniens plan. Frankrike har, såsom förut är nämndt, härmed förklarat sig ense, dock vill det först inrycka i hufvudstaden Mexico. Fordne spanske befälhafvaren öfver den spanska afdelningen i expeditionen till Mexico, general Prim, har inför cortes (riksdagen) uttalat sig om Almontes tvetydiga uppförande i Mexico. Han trodde icke, att franska expeditionen skulle få den önskade utgången. — Den spanske gesandten i Paris, Concha, har, säges det, begärt sitt afsked, för att obehindradt kunna deltaga i debatten om Mexico. — Opvositionen tyckes vilja hindra regeringens plan. Handelsfördrag mellan Schweis och Belgien afslöts d. 11 d:s i Bern, efter det engelsktbelgiska fördragets principer. Preussens konung har i Staatsanzeiger offentliggjort ett reskript af d. 6:te d:s, hvari det heter med en naivetet, som är anmärkningsvärd. Från olika delar af landet hafva talrika adresser kommit mig tillhanda, af hvilka framgå mångas önskan och behof af att för mig intyga landets oförsvagade trohet och tillgifvenhet. De af deputationerna till mig öfverlemnade adresser har jag omedelbart besvarat; hvad de öfriga angår, har jag tillsagt statsministeriet, att meddela deltagarne, att det gjort mitt hjerta godt att se uti dessa förklaringar uttaladt ett lika lifligt uttryck af tillgifvenhet för det ärftliga herrskarehuset och lett lika förtroendefullt erkännande af mina flunder de tilländagångna fem åren visade landsfaderliga afsigter, som öfvertygelsen om nödvåndigheten af det författningsenliga kongl. regementets upprätthållande. Jag har iaynnerhet med tillfredsställelse erfarit, att härens omorganisering vinner ökadt erkännande såsom en afsigtsenlig och nödvändig åtgärd. I Detta stärker mig i den förhoppning, att en Iriktig uppfattning af mina sträfvanden, hvilka endast äro egnade åt landets vålfärd, skall leda till en snar upplösning af de sväfvande förvecklingarne och befästa den ömsesidiga (illit, hvari Preussen funnit styrka att under I mina förfäders ledning med ära utstå tillochImed de svåraste strider.