Göteborgsposten – 16 december 1862, sida 2

Fran Utlandet. Vid italienska deputerade kammarens sammanträde d. 11 d:s voro samtliga de nya ministrarne tillstädes. Konseljpresidenten Farini afgaf dervid den förklariagen, att ministåren, i orygglig förtröstan till utförandet af Italiens enhet, icke vill afgifva några löften, alldenstund inga omedelbara resultater kunna följa. Ministeren vill afvakta händelserna, utan att öfverlemna sig åt illusioner eller förlora modet; den vill upprätthälla de bestående allianserna och bevara Italiens oberoende. — Denna förklaring emottogs med stort bifall. — Finansministern framlade deretier en provisorisk budget. I Milano har ministeren Ratizzis tall firats med demonstrationer. Corson Vittorio Emanuele hvimlade af menniskor, som gåtvo sin glädje luft i jublande lefverop för Garibaldi. På qvållen voro många hus illuminerade och man såg flera transparenter med inskrifter, hvilka vittnade om, huru hatad Ratarri är. Garibaldi, som är i stadig bättring och tänker lemna Italien, så snart han blifvit frisk igen, har vyligen utfärdat ett upprop till ungrarne, hvarr han förklarar, av italienarne äro ungrarnes bröder och redo att för deras befrielse strida vid deras sida. Bryn eder icke om ministårernas tygellöshet och de storas otacksamhet — slutar han — vårt folk älskar eder, och Ungerns sak är nu Italiens, Eder sträfvan är densamma, och edra förtryckare desamma. Räcken banden åt de uuderkufvade folken; Gud kan icke längre åse sina skapade varelsers martyrskap ! Garibaldis son Menotti har utmanat på duell general Paliavicino, som tog hans fader till tånga vid Aspromonte. I Neapel äro mazzinister och garibaldister i stark rörelse; proklamationer och garibaldihymner höra till ordningen sör dagen. Ett med anledning af general Lamarmo