Göteborgsposten – 15 december 1862, sida 1

— Rättvisa, sire, beskydda mig! af snystningar qväfd röst. Frans I:ste och hans tjenare utbytte en snabb blick. Den senare afskedade damerna af la petite bande och tillmumlade bon med en stängde dörren eftar dem, samt gick sedan att ätert ga sin plats vid hennes herres sida. Konungen såg sig omkring och viss på att intet annat vittne var tillstädes, än hans slottsfogde, på hvilken han kunde lita, sade han mildt till Clotilda: Stig upp, mademoiselle ! — Ers majestät, svarade hon, jag skall bibehalla denna ställning ända tills ni värdigas höra win bön. Frans rynkade pannan. — Emot hvem begani rättvisa och beskydd? — Emot mr de Mo nehenu, man vard. Konungen tycktes o:varraskad. — Ilar gietve Åursg ien på något sätt förolämpat er? Hon nedslog förlag.n sina Ög gon. vr barn. — Iala utan frukta n vack re, sedan mr oc Montehenu be iljade mig gästfrihet, har han qv erhållit i ig dåsom finge. — År det icke bott en dröm af vr förvirrade fantasi ? Sire, fråga herr :refven sjelt. Frans betraktade sin tjenare — Ni hör, min her e, sade han. Mr de Montchenu svarade med ett föraktligt smäleende : — Det är en verklig barnslighat. Ers majestät tillåter