Göteborgsposten – 13 december 1862, sida 1

Almqvist, Gumeelius och Forssell, hvilka an: märkte, att då staten fordrar samma medborgerliga skyldigheter af judarne som at de kristna, borde den äfven tillerkänna dem samma rättigheter; och således jemväl deltagande i riksdagsmannavalen; man måste neml. komma ihåg, att om äfven kyrkan är den vigtigaste statsinstitutionen, är det dock en sådan mangfald af undra politiska intressen, som der bevakas och afgöras, att en aldrig så liten billighetskänsla talar för förslagets antagande. Borgareståndet uttryckte ogillande öfver prestestandets beslut i denna fråga och autog enhälligt förslaget, liksom bondeståndet antagit detsamma utan votering. At de hvilande grundlagsändringsförslagen åro, utom förut nämnda, följande definitivt afgjorda: e Aldertonde punkten: Om den ändring i 15 S nrksdagsordningen, att hvarje besuton hemmansegare, som icke tillhör annat riksstånd eller innehafver ordinarie beställning i rikets tjenst, skulle kunna väljas till riksdagsman i bondeståndet. — Bifallen. Tjugotredje punkten: Om den ändring i 53 riksdagsordningen, att beslut icke må at något stånd fattas derest icke minst 30 ledamöter äro tillstädes. — Afslagen. Tjugofjerde punkten: Om ändring i 56 S riksdagsordningen, angående inskränkning trån en månad till fjorton dagar af uden för motioners väckande. — Bifallen. Besyunerligt nog har presteståndet — at hvad skäl känna vi icke — alslagit tjugondetredje punkten, hvilken dock adeln bifallit, fastän tydligen denna motion var riktad emot densamma, då det otta har förekommit att just på riddarhuset få ledamöter närvarit vid besluts fattande. Det var borgareståndet, som förkastade både förslaget om ändring i adelns representatlonssatt och det om medgifvande af valräu i presteståndet åt elementarlärarne.