Göteborgsposten – 12 december 1862, sida 1

gomal. Vid läsningen deraf måste man finn: att det intet under är, det religiös vidskepe se bemäkugar en okunnig allmänhets själa och drifver arma, oerfarna varelser till eu för tviflad ullintetgorelse af kroppen, denna syn dens knippa, som de äro sagda vara från evig het bestämd för den brinnande ugnen. Ut dragen iyda sålunda: Der skall vara gråt i den brinnande ugnen oci om man menar att denna ugn gör ren och skär fråi det onda, eftersom hin ondes barn der bringas ul gråt, att tärarne måste vara båttringstarar, så på minna vi om textens ord: grät och tandagnisslan hvilken sammanställning icke ordet bättring medgit ver. Tolka kumipporna hur du vill — i ladan kom ma de icke; de biudas till att uppbrannas. Tolk: ugnen bur du vill — der skall vara gråt och tan dagnisslan. Pa den fragan, bur det skall kunna tör li as med Guds kärlek och Christi aterlosningsverk att manga menniskor evigt grata och gulssla met tanderna i helvetet, kunna vi belt enkelt svara, at malmingen är at kärleken sjelf; — — — och ett stycke derefter: Du losaktiga tid, som ler åt helvetet och me. nar att der glives en himmel tor bolare, algudady i kare, horkariar, veklingar, drångaskandare, hulvar girige, urmkare, hadare och rolvare — du lusaktiga ud, hör at detta evangelium, aw menniskones sou skall vid verldeus ända sända sina englar och de skola torsamla all förargelse utaf hans rike och dem som illa gura, och skola kasta dem i en brinnande ugn, der skall vara gråt och tandagnisslan. En lärare iarde barnen om nelvetets eld, att dermed menas samvetsqvalen, hvilka liknelsevis brinna såsom eld. Vore der så varmt, foruor han, sa skulle de som trysa långt upp i noruen tycka rätt val om att en gång rikugt sa värma sig der. Och han var likväl ett varna ar den tid som torsoker med utvärtes, kroppsliga plagor vacka samvetsqval. Lelver du hela diu nadetid utan samvetsqval, så torde några slags kroppsliga plågor behofvas tor att i heivetet irammana dem, men kom ihag, att at de samvetsqvalen blir ingen omvandelse, huru varma de än äro, vore det än så att du beder om en droppa vatten tt dermed svalka din tunga, pinad jemmerliga i lågorna. Och på ett annat stalle: eHemtade bort från verlden kastas de i evinnerlig eld, som redan är djesvulen tillredd. De kastas såsom det onyttiga och förderfliga som man vill vara al med, som man är glad art få undan. Du torde säga, att det är blott en liknelse, att der finnes ingen eld i heltvetet. Det är saunt, att det är en liknelse, men liknelsen har sin betydelse, och tro icke att här blott menas samvetsqvalen som bränna och gnaga, ty det är icke blott själar. utan själ och kropp som kastas i helvetets eld och båda skola känna såsom en briunaude eld — en särskild eld, ty de onda skola brinna och gräta, brinna och gnissla med tänderna, brinna men icke uphybrinna. — — —