Göteborgsposten – 12 december 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonxales. (Öfvers. sr. Franskan.) — Kan du tänka, svarade han, att om jag icke markerat en qvart och höjdt handlofven en smula, så skulle den besten hafva förfelat min klinga och kommit rakt på mig. — Nu, åire, tviflar jag ej längre på forntidens gamla kämpasagor om strider mot troll och jättar. Ni har fullkomligt rättfärdigat ordspråket... — Hvilket, din skälm? frågade konungen. — Att om djefvulen sjelf lemnade sitt underjordiska rike för att slåss, så skulle han i konung Frans Iiste finna en kämpe som ej vore rädd att möta honom. Frans utbrast i skratt. — Jag kan icke veta om det är med den höga personen som jag stridt under vildsvinets gestalt, men hvad jag vet, min kära Bonnivet, är att jag känner en helvetes törst. Bonnivet vände sig till de närvarande: — Mina herrar, sade han, lätom oss tömma ännu ett glas till jagtens konungs ära. m) Farta fr N:.o 99002