Göteborgsposten – 9 december 1862, sida 3

hoga rop fordra, att tillåtelse skall gifvas dem, att skära ut tungan på skrikhalsarne. För att kunna finna maken till en sådan blandning af godmodighet och stolthet, af oböjlighet och eftergifvenhet, måste man gå tillbaka i tiden, till de odödliga straffpredikningar, hvarmed Henrik IV då och då hyflader sitt parlament, sina notabelförsamlingar, predikanterna, som förblifvit ligan tillgifna och icke moderade sin vältalighet. Möjligen fanns hos Henrik IV något, som ej finnes hos konungen af Preussen; men i alla den prussiske konungens, tal finnes något, hvarför jag ej kan finna namn och som de franska herrskarne icke alltid ega, en fläkt af tro och en energi i det rätta och goda, eller hvad man håller för det rätta och goda, som är den tyska karakterens kännemärke. Det förekommer en ibland, som man hor hjelten i Göthes vackra dikt utropa med det vacklande europeiska samfundet för ögonen: Wir vollen halten und dauern, Fest uns halten und fest der schönen Gätern Besitzthum. Skada, att man icke i det ögonblick, då man öfverlemnar sig ät förtrollningen och för sig sjelf reciterar de vackra verserna ur UHerrmann und Dorothea, kan underlåta att minnas, det Wilhelm I ej är hjelten i en dikt, utan en konung, att den preussiska konstitutionen, under det den gifver den tyska litteraturen några kärnfriska blad och påtrycker historien en originel prägel, hänger sväfvande i luften, och att Preussen förlorar jemuvigten. I Kassels standersorsamling har landtdagskommissarien törklarat, att ministerens bestånd var betryggadt. Han yttrade sig om regeringens ståndpunkt gentemot kammarens uppfattning och framlade budgeten. De provisoriska lagarne skulle äfven blifva framlagda, men tillsvidare förblilva i kratt, likasom skatteutkräsningen skall blifva fortsatt, tills budgeten antagits. Det bekräftar sig, att i Italien i. d. prefekten 1 Turm, Pasotini, lyckats bilda det nya kabinettet, och skall han sannolikt öfvertaga presidiet inom ministeren jemte utrikesportfoijen. Cassini nämnes som kandidat till justitie-, prefekten i Genua Dafflito och milanesaren Berreto som kandidater till inrikesporifoljen. — Tidningen ,II Discussione anser ministerförändringen fullkomligt bringad till slut. Den nya ministeren, säger bladet, består af män, hvilka ha genomgätt profvet i parlamentet, om de äfven hållit sig på afstån från rena partistridigheter. Från England skritves, att prinsens af Wales bröllop med prinssessan Alexandra kall i April firas med stor prakt i Windsor. — Utrikesministern gretve Russell år sängliggande sjuk. ,Morning Herald fördömer Kussells politik i den danska frågan. En ny kandidat till Greklands tron omnämnes, nemligen prins Nicolaus af Nassau, hvilken ,Mormuog Post förordande srambäller. Prins Nicolaus säges stä väl både med franska och ryska hotvet. Atven pariserbörsen intresserar sig lör honom. Franska hofvet skall dansa, Bland de kejserliga festerna i Compiegre nämnes uppforandet af en liten opera med ballet, i hulken hela hofstaten skall biträda. En flyktig konung är på väg till Frankrike, newl. H. M:t Aurel I, exkonung at Araucanien, som egentligen heter Aurel Anton at Tonnens och förut varit advokat i en transk småstad. En artikel i Daly News omtalar de nya och storartade ansträngningar, som göras at Amerikas Nordstater, och menar, att de gå ut på att till hvad pris som helst innan vintrens inbrott sätta sig i besittning at Richmond, och att de i det hela taget häntyda på, att freden är mera aflägsen än någonsin. Uti den i artikeln meddelade skildringen at situationen på krigsteatern heter det: Då general Burnside öfvertog befälet öfver armeen var den i färd med att norrifrån rycka framåt mot Richmond genom mellersta delen af Virginien. Högqvarteret var då vid Warrenton. General Burnside har nu dragit sig till Acquia Creek och Fredericksburg vid Rappahannockfloden. Hela hans arme, som etter hvad det säges, är 150,000 man stark, är indelad i tre kårer, af hvilka den i centrum kommenderas af Hooker, de tvenne andra at Sumner och Franklin. Kesultatet är, att Burnside nu befinner sig på 70 engelska mils afstånd från Richmond. Han skall sannolikt rycka framåt på jernvägen, såframt denna icke blir npprifven; hans venstra flygel skall skyddas sjöledes ifrån, der fartyg skola vara i stånd att utan afbrott kunna förse honom med sina förnödenheter, under det kanonbåtar skola betrygga hans öfvergång öfver de floder, som ligga emellan honom och Richmond. Detta är säkerligen den bästa väg general Burnside kunnat välja, för att norrifrån närma sig Kichmond. Atfståndet är, såsom sagdt, endast 70 mil, och det är ej sannolikt, att sydtrupperna skola tillåta nordtrupperna komma Riehmond nära, innan de göra något allvarligt motstånd eller företaga något angrepp. Det är omojligt. att med nsgon säkerhet kunna beräkna — — — — — — — Lr OO — U.nig——77 — mo mm Ls — ct ec — — — AOVGC wm