Golehorg d. 9 December 1562. DOmkyrkoforsamlingens röstegande medlemmar äro kallade till sockenstämma i kyrkans kor i dag kl. 12 midd. i en fråga, som tortjenar en särdeles uppmarksamhet och ett talrikt besök. Frågan är nemligen, om de nya kommunaltorsaumugarne skola, i uppenbar strid med deras bestämmelse att vidga friheten, anses innebära ett sådant upphätvande at domkyrkoförsamlingens på privilegier och gammal hafd grundade reglemenle, att ny tadtastelse dera skulle behofva begara-, eller till och med en ny sådan sokas genon kunglig nåd. Förordningen talar om upphäfvande af alla äldre författningar, men harunder kan ej rättvisligen innefattas en enskild stadfästelseresolution eller ett urgammalt privilegium, och man riskerar onekligen atv lå sina rättigheter inskrankta och stympade, itall man i eträngda mål sjelf iträgasätter deras giltighet. Annan sak år, att man i de punkter, der hictills gällande lag medgilvi en i reglementet icke upptagen rättighet som synes strida mot den nya forfattningen (t. ex. sättet för algifternas uttaxering), måhända nödgas anhålla om dess bibehållande. En monomani. En sedan någon tid här i staden sig uppehällande person, friherre P., en man lika utmärkt för sina kanskaper som för sin älskvärda karakter, har på de sista dagarne blifvit gripen af sinnesförvirring, och i detta tillstånd inbillat sig, att han vore utsatt tör förföljelse och tillochmed för ständiga förgittningsförsök. Dessa inbillningar ha gjort honom så våldsam, att man igår nödgades att från ångfartyget Svea, dit han för att undfly sina inbillade förföljare begifvit sig, afföra honom till hospitalet för sinnessvaga, der han tills vidare vårdas. Hi33n3n3n33. r——