Göteborgsposten – 9 december 1862, sida 1

men icke att afsluta förbund innan statsrådet blifvit deröfver hördt ytttrade H. Exe. Herr grefve Manderström, att den föreslagna förändringen visserligen vore konstitutionsmessig, men invände huruvida det dock vore skäl för den ena statsmakten att sålunda ingripa i angelägenheter, som bero på den andras afgörande. Enligt grundlagens form eade visserligen konungen att afsluta ett förbund, utan att höra hela sitt statsråd, men i praxis gjorde han det dock alltid. En ändring är, med afseende härå, jemväl onödig. Dessutom fanns det en otydlighet i paragrafens redaktion, då det är ganska svårt att uppdraga en bestämd gräns mellan ,afbhandling och ,iörbund, enär de förra äfven kunna innefatta det sednare, likasom det sednare inbegriper de förstnämnda. Hr v. Ehrenheim var emot förändringen, emedan den, i fall den antoges, kunde föranleda att äfven hela det norska statsrådet ville höras i förevarande fall och sålunda norrmännen få en inflytelse på de utländska angelägenheterna, som de nu enligt lag icke ega och som äfven, under nuvarande unionella förhållanden, ej vore skäl att tillstadja. Afslog punkten. Frih. Paykull talade för afslag, hänvisande till sin vid förra riksdagen i konstitutionsutskottet afgifna reservation. Frih. Liljencrantz: Anställande af rustningar och de förberedelser som fordras vid ingående af en allians, äro al en så ingripande verkan på folkets belägenhet, att statsrådet väl behöfver höras, innan förbundet blir afslutadt. Då emellertid sådana förbund, som det nu är fråga om, ej ingås så synnerligen Ofta, kun norska statsrådet gerna bli hördt vid dessa tillfällen. Skilnaden emellan ,afhandling och ,förbund torde vara temligen klar i den allmänna föreställningen. Då det blifvit medgifvet, att den ifrågasatta ändringen är konstitutionsenlig, yrkade talaren bifall å densamma. Frih. Sprengtporten talade för afslag, anseende det för opraktisk att föreskrifva Konungen att höra hela sitt statsråd vid ett regeringsärende, hvars afgörande kunde inträffa då han är i fält, utom riket. Hr Lagergren ville att frågan skulle afgöras först sedan en bestämdare redaktion af paragrafen erkållits. Ansåg frih. Liljencrantz ej hafva gifvit en tillfredställande förklaring på skilnaden mellan ,afhandling och förbund. Afslog punkten. Frih. af Ugglas gjorde samma anmärkning och talade för afslag. Likaså hr Tersmeden N. Frih. Liljencrantz anmärkte att det i allmänhet är ganska svårt att ge bestämda definitioner, men ville, särskildt uppfordrad dertill, dock våga försöket. Förbund ansäg tal vara en akt, som är riktad af två eller flere gemensamt mot en tredje, afhandling deremot en sådan akt, som afser endast ett inbördes förhållande mellan två eller flera. Är ett förhållande i och för sig konstitutionsenligt, så kan det ej heller skada att stadfästu det medelst lag. Frih. Cederström, R. försvarade förslaget. Då konungen måste höra sitt statsråd när han förklarar krig, är det väl största skäl för att han äfven gör det när han slutar förbund, hvilket vanligtvis just är ett vilkor för kriget. Frih. Stjernstedt J. W., ansåg förslaget rigtigt i konstitutionelt afseende och yrkade bifall. Frih. Liljencrantz genmälde frih. Sprengtportens invändning med den anmärkningen, att enligt :8 8 Regeringsformen endast tre ledamöter jemte föredraganden behöfva vara i föreliggande fall hos konungen närvarande. Grefve Sparre, E., ansåg förslaget onödigt. Den politiska sed, som för närvarande följes af regeringen uti ifrågavarande afseende, är så sannt konstitutionsenlig, att någon särskild föreskrift alls icke behöfs. Dessutom vore det farligt, att låta hela 10 statsråder få reda på, att ett förbund håller på att asslutas, ty det är ju bekant att verlden vet hvad trenne veta. Infores nu föreslagna paragraf i svenska grundlagen, skola klagomålen å norska sidan, öfver uteslutning från de utländska angelägenheterna, höjas desto starkare. Frih. Cederström R, anmärkte att det nästan såge ut, som om grefve Sparre trodde att det vore fråga om en ändring af 4:de 8 R. F., der det står att Konungen eger till statsråd kalla kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde svenske män al den rena evangeliska läran samt att grefve Sparre vill till de uppknade epiteterna lägga ännu en, nemligen tystlåtne. Annars borde väl Konung och folk kunna så pass mycket lita på statsrådet. Om vi än nu ega en konstitutionelt sinnad regering, så kunde det ju bli annurlunda i framtiden. En lag stiftas ej för ögonblicket, men för all framtid. Enligt 43 måste, så snart, Konungen befinner sig utom riket. styrelsen i hans ställe föras i Stockholm af tre statsrådsledamöter och en ordförande. Han kan och behöfver alltså ej, om han under sådana förhållanden slutar förbund, hafva hela statsrådet hos sig. Hvad beträffar definitionen af förbund och afhandling torde med förbund förstås någonting som är obligatoriskt, hvilket ej kan sägas om Fafhandlings. Förslaget afslogs med 163 nej mot 76 ja. Vid föredragning af 2:dra punkten, nu innehållande förslag om tillägga till 12 8 regeringsformen, ,att konungen icke må utan rikets ständers samtycke blifva regerande furste af utländsk stat, uppstod en liflig diskussion. För bifall yttrade sig frih. von