Göteborgsposten – 6 december 1862, sida 2

tillbaka, huruvida derföre det virrvar, som grekiska frågan inaebär, är utjemnadt, torde vara tvifvel underkastadt. Saken innebär ännu många förvecklingar, och huru ogerna man än vill se närmare in i de hotande förhållandena, tränger likväl tanken på den orientaliska frågan sig på en. Ju närmare stunden för nationalförsamlingens sammanträdande rycker, desto intressantare blir det att följa gången af detta makternas intrigspel, som dock ytterst innebär så vigtiga intressen. Vore Österrike en sannt konstitutionel stat, hvilande på nationalitetens grundval, skulle det vara önskligt, att se det stärkt genom ett grekiskt konungaival i dess anda; men Österrike är och förblir i sin nuvarande sammansättning i grund och botten en absolutistisk stat, byggd på folkrättens kränkande och despotiska sentenser. En österrikisk prins på Greklands tron skulle derföre vara minst önskligt af allt, såframt ej här besannades det gamla ordspråket: slägten är värst.Något mera afgörande förljudes icke från Italien. Konungen tyckes hafva svårt, att kunna få något nytt kabinett till stånd. Det säges, att utrikesministern general Dvrando ej kommer att afträda. Vid sammantrådet i deputerade kammaren d. 30 nov. uttalade sig Ferrari emot Ratazzi och påstod vidare, att Italiens sympati för konungen blifvit svagare. General Briguone betviflade detta och berömde sicilianarnes fosterlandskärlek. Ministern för de allmänna arbetena försvarade den hållning han intagit sedan 1848 och talade med stor rörelse om, huru han måste bjuda sin vänskap för Garibaldi tystnad, för att förblitva sin pligt som minister trogen. Dessa ord upptogos med stormande bifall, Franske befälhatvaren i Mexico, general Forey, har i sina senaste depescher begart, att man skulle skicka en fransk eskader till Sulla Hafvet, för att blockera Mexicos ventkust.