Göteborgsposten – 6 december 1862, sida 1

Elfforss ville naturligtvis ej att hans sällskap skulle falla igenom, oeh derföre stod äfven högt på kommandobryggan hr Österberg vid kapt. Reutercronas sida och uttalade lugnande ord. M:ll Enbom ropade med sin genomträngande röst: Till pumparne! — ooh dit skyndade äfven allt hvad lif och anda hade. Det säges ullochmed, att sällskapets första älskarinna dervid arbetade i stubb. Sedan fartyget lyckligt blifvit satt i emudderno, hölls ett geheimeråd, hvarvid hr Lundgren lärer tillstyrkt hr Elfforss att under sådana omständigheter välja landvägen till Malmö. En del af sällskapet, deribland hrr Österberg och Hallberg, ansågo att det varit bättre stanna qvar i Göteborg än utsätta sig för dylikt på en ångbåt af sådan beskaffenhet. Det ena tecknet efter det andra att julen med stora stog rycker an, börjar nu visa sig. Våre unga damer se mystiska ut och nla med snabba steg från den ena tapisserihandeln till den andra för att göra sina inköp. Nålen går så flitigt mellan rosenfärgade fingrar och säkrare skötte ej Wilhelm Tell sin båge än de unga skönheterna sina. Våra galanterihandlare börja ordna sina expositioner och i tidningarnes annonsafdelning äro orden ,passande till julpresenter en stående term. Bokhandlare-disken erbjuder älven en hfligare anblick än vanligt och bland bekantskaper från löregående åren synes i förnyad upplaga alla dessa otaliga julkalendrar: ,,Svea, ,Norden, ,Iduna, ,Flora, ,Miniaturalmanackan, ,,Violblomman, .Blåsippan o. 8. v., för hvars innebåll vi framdeles torde blifva i tillfälle närmare redogöra