Göteborgsposten – 6 december 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (öfvers. sr. Franskan.) Hertigen gjorde en häftig rörelse. Detta namn genomborrade hans hjerta som en pistolkula. Suzannes röst var så förändrad, likaså förändrad som hennes ansigte. Med ett sorgset smälcende fortfor bon: — För några år sedan sade man att jag var en vacker flicka. Ni ser på mig och tror icke att det är möjligt derföre att mitt hår är gråsprängdt. Men så var det; jag lefde lycklig och glad i min faders qvarn. Jag arbetade icke mycket; min enda sysselsättning bestod i att föra getterna på bete på de gräsbevuxna klippafsatserna, och jag sjöng der mina sånger, glad som en fågel. IIvilket lyckligt och oskuldsfullt lif! En dag i december följde jag mina fader ut på fälten; det var en kulen dag och himlen var mörk och snödiger. Min fader skickade mig snart hem emedan han fruktade att jag skulle förkyla mig. Jag hade redan hunnit balfvägs hem till qvarnen då snön började falla. och den insvepte snart marken i sitt hvita täcke. På ringare än fem ) Forts. fr. N:o 282.