Göteborgsposten – 1 december 1862, sida 1

—— säga, att det hittills berott på en hvar röstberättigad samhållsmedlem att göra sig sjell til: stadsfullmäktig, så kan man å andra sidan med lika grund påstå, att han af andra blifvit dertill insatt, då det stått en hvar srånvaran de öppet att genom sitt uppträdande fullständigt neutralisera hans röst. Fördelarne af den nya författningen ligga således för vårt samhälle väsendtligen deruu: att bestämdhet och reda vinnes i alla sorhållanden; att den onaturliga sondringen mellan stadens och stadens innevånares kassor kommer till ett, såsom vi hoppas, lyckligt slut; ait magistraten tår en fullt begränsad: både inflytelserik och sjelfständig ställning; att sakerna3 noggranna och opartiska behandling, så säkert som ske kan, synas betryggad genom stadsfullmäktiges fria val, utan afseende på samhällsställniag eller yrke; genom srågornas förberedande behandling af sakkunniga personer; förbandlingarnas offentlighet; beslutens fattande genom verklig omröstmng; samt den enhvar samhällsmedlem tillerkända besvärsrätten. Eno betänklighet har emellertid den nya ordningen, den nemligen, att man genom ett en gång gjordt val af stadsfullmäktiga möjligen för en lång framtid uteslutande lägger stadens samtliga angelägenheter i handerna på vissa personer, med utestängande af andra, åt hvilkas sakkunskap och intresse det måbända hade varit bäst att öfverlemna enskilda frågors afgörande. Allt beror således för det närvarande på utgången af det nu förestående valet (förutsatt nemligen, hvad vi för vårt samhälle måste taga för gifvet, att fullt lämpliga personer finnas till det ifrågavarande antalet). Man kan derföre icke lägga nog vigt på att ingenting försummas, som i någon mån kan bidraga dertill, att ingen utesluteur de stadsfullmäktiges tal, som icke utan skada kan bland dem saknas, samt att så få som möjligt inväljas, hvilkas närvaro icke medför någon positiv fördel. Af återhällande, retarderande krafter har man alltid mer än nog, ty man kan t. ex. vara viss, att om en af 50 har eller visar alltför stor lust att gå fram i en viss riktning, alla de öfriga 49 skola sträfva åt motsatt håll. Hufvudsaken är, att stadstullmåktige äro sjelfständiga, klarseende och rättänkande män. På den speciela sakkunskapen i enskilda riktningar ligger jemtorelseviunga vigt. Det synes nemligen dels vara klart, avt bvarje ärende som blir toremal för stadsful maktiges behandling bör vara af sådan beskaffenhet, att en hvar aktad samhällsmedlem derom kan och bör hafva en sjelfständig åsigt; dels kan det icke annat än 1 langden verka skadligt, om man icke srån början tager till regel, att vid valet af de komit6er eller utskott eller hvad man må kalla det, åt hvilka ärendenas förberedande behandling och utredning skall öfverlemnas, lika så gerna (eller tull och med heldre, der tråga är om speciel sakkunskap), ihågkomma personer, som stå utanför de stad-fullmäktigas krets. Uppkomsten och utvecklingen al ett sådant bruk, hvars nytta ingen lärer kunna bestrida, skulle bestämdt motverkas, ifall man vid hvarje ärendes företagande genast trodde sig ega ullräckhg speciel insigt till hands inom stad-fullmaktiges församling. Hvad den speciela sakkunskap angår, från hvilken icke allenast stadsfullmäktiga utan hela samhället i enskilda frågor skola hemta upplysning och handledning, är det nog visst, av en af alla läst artikel i någon af stadens tidningar vida mera bidrager till spridande at den allmänna insigt, som alltid bör finnas innan något algörande beslut tattas,än älven det längsta och mest briljanta talinför stadens fullmäktige och dess på läktaren samlade åhörare, utan att detta upptager en dyrbar tid och möjligen tröttar afven den välvilligaste. Under sådana förhållanden kunna vi icke fullständigt godkänna den måhända temligen allmänna meningen, alt man i främsta rummet borde tillse, av stadstullwäktige inom sig komma att äga representanter från samhällets olika verksamhetsområden. Snarare kunde man vara boja att såsom regel uppställa, att t. ex. en byggmastare, prest, skollarare, militär etc. endast då blir en fullt lämplig stadstullmäktig, när oafvisliga prof gifvit vid handen, att han i all: sätter det allmänna bästa framför sina enskil da yrkes-, ständseller klassintre-sen, samt att enhvar, som onekligen är särdeles värd at till val ifrågakomma, blifvit det, icke i följa af sin enskilda samhällsställning, utan i trots deraf. Det år onekligen ett godt tecken, om en med samvetsgrannhet och personalkannedom uppgjord lista, såsom vi förmoda, på för slag till stad-fullmåktiga upptager personer från en stor mängd olika samhäll-ställningar, men man skall helt säkert handla klokast, om man vid förslagets uppgörande åtminstone til! en början alldeles forbigår kalenderns förteckning öfver embetsoch tjenstemän m. in., fö: alt uteslutande fästa sig vid den alfabetiskt ordnade egentliga adresskalendern. Sak sam