Göteborgsposten – 1 december 1862, sida 1

tige hånskjutits. Ordföranden är ansvarig för proiokollet, som alltid skall justeras, vare sig genast, genom två ledamöter utom ordföranden på derull bestämd dag, eller vid fullmäktiges nästa sammanträde. Om besvär öfver dessas beslut år förut taladt. Bland stadsfullmäktiges åligganden är navurligtvis ingenting vigtigare än uppgörande af stadens årliga inkomstoch utgilt-stat, hvarom beslut bör fattas under December månad nästforegående år, sedan magistraten, med ledning af från drätselkommissionen och ofriga styrelser inhemtade upplysningar, till stadsfullmäktiges profuing ötverlemnat ett fullständigt förslag öfver nästa års utgifter och inkomster. Hvad som brister i de från annat håll härflytande inkomsterna skall genom magistratens försorg uttaxeras i proportion efter den enligt 2:dra artikeln utgående allmänna bevillningen. Bland de särskilda styrelser, som under magistratens ofverinseende skola verkställa stadsfullmäktiges beslut, nämner författningen endast drätselkammaren, hvars egentliga åliggande är att bestyra stadens penningevående, uppbära inkomsterna, verkställa utbetalningar och förvalta stadens fastigheter. Dess ofriga göromål bestämmas genom ett, på magistratens förslag, af stadsfullmäktige godkändt och af landshöfdinge-embetet stadfäst reglemente; tillsvidare gäller det för härvarande drätselkommission uttärdade, dock så, att dess samtliga medlemmar Bumera skola af stadstullmäktige utses bland stadens röstberättigade män. Au vårt samhälle, liksom hela det öfriga landet, genom ifrågavarande nya lagstiftning den 1 nästk. januari inträder i ett nytt stadium af sin inre utvecklingshistoria, larer ingen kunna bestrida; men man misstager sig högeligen, om man åt densamma ger en sådan betydelse, som skulle vägen derigenom först blifvit öppnad för kommunernas sjelfstyrelse. Det är visserligen helt nyligen, som man öfverallt insett, att dessas fria och sjeltständiga utveckling innebar det enda botemedlet mot den stigande cenrralisationens lifsdodande och demoraliserande kraft; men det har i alla tider varit en egenhet hos de frihetsälskande skandinaviska folken, att de aldrig låtit någon embetsman eller någon regering beröfva sig möjligheten att jelfrva råda om sitt eget. Vär gamla sockenstämmoförtattning bar från början lemnat det rymligaste spelrum för utvecklingen al det kvmmunala lifvet, och dess egenthga fel bar legat deri, att den ätven varit gallande for städerna, der kommunen otta har helt andra gran-er än de kyrkliga forsamlingarna. Prestens sjelfskrifvenhet såsom ordsorande är en sak, som lätt hade kunnat ändras, och har i sig sjelf varit af mindre betydenhet, då hans skyldighet i framsta rummet varit att töra till protokol 8 hvad andra beslutat; ingenting bar hindrat ullsattandet af så många verkställande kommudalstyrelser och rädgorande komit6er som man kunnat on-ka; i ekonomiskt hänseende var sjeliständigheten till och med större etter gamla ordningen, då det alltid stod kommunen öppet att i godo öfverenskomma om säuet for afgisters utgörande, å all man endast i nödfall behötde avlita bevillmngen efter 2:dra artikeln. Hvad vår stad särskildt angår, har man redan tidigt gjort en bestämd skillnad mellan samhällets kyrkliga och borgerliga angelägenherer. Borgerskapet har af ålder haft på allmän rådstuga utsedda deputerade med särdeles vidsträckt beslutande rält, stadens s. k. 24 Åldste; det har tillsatt magistraton och valt sina medlemmar i drätselkommissionen. Den i städernas organisation sednare untrallade förändringen, att det icke burskapsagande borgerskapet, embetsoch tjen-teman, vetenskapsmän, kapitalister, konstnärer m. m., allt mera vuxit i betydelse, hade här, måhanda tidigare än på något annat ställe, vunnit rättvist erkännande, då först vattenledningen från Kalleback, och någon tid derefter stadens satigförsorjning, gjordes beroende af beslut, som på allmän rådstuga fattades at stadens innevånare. Sedan denna grund engång bufvit lagd, bar det genom en naturlig utveckling kommit derhän, att alla de nya frågor, som icke åsyltat användandet af stadens kassa till i sarskildt reglemente bestämda ändamål, behandlats och afgjorts af allmän rådstuga, hvilken genom uttaxering på stadens innevånare anskaffat de ansenliga summor som erfordrats för nppråtthållande af de nya kommunala inrattningarna, hvilka ständigt okats i antal, utvidgats och förbättrats. Här har således, genom öfverenskommelse i godo och i följd af sakernas naturliga utveckling, förhållanden längesedan inträdt, hvilka i hög grad öfverens: stämma med hvad den nya författningen stadgar såsom ovilkorligen bindande lag. Stadens utgiftsoch inkomststat har årligen, i December månad, på foredragning af magistraten, för nästkommande år uppgjorts på allmän råd-tu3a, der frågorna nästan utan undantag afgjorts, . AA