Göteborgsposten – 29 november 1862, sida 1

taga, men då fartyget sjönk sam han till ett nära beläget skär, å hvilket han satte sig Om ett par dagar funno några lotsar honom här, men det lyckades dem ej att kunna tå honom med sig. Han uppgaf höga tjut, såg utåt hafvet, der fartyget sjunkit och ville ej lata fånga sig. Al medlidande kastade de ull honom ett par kakor bröd och läto honom bli qvar. Tre veckor derefter kommo de händelsevis att passera förbi samma skär, De sågo då hunden liggande nästan liHös nära vattenbrynet och de togo honom nu med sig samt förde honom till sin egare, som då ännu vistades i Strömstad. Efter åtta dagars konvalescens var bunden åter så kry, att han kunde springande efter åkdonet tillryggalägga vägen mellan Strömstad och Göteborg. Det ena ängsartyget efter det andra lägger upp och afslutar sina. resor för i år, och hukvål synes ej trafiken å vestra stambanan, hvad angår de . k. snälltågen, öka sig. Auungen wålte vårt begär aw komma fort ännu ej vara moget för detta skyndsamma framåtskridande, eller ock måste något fel vara begånget i anordningarne. Det senare antages allmännast, och alla röster höja sig för att tredje klassens vagnar måtte medtagas på dessa tåg mot en skäligen förhöjd afgift. Det vill dock synas som chefen för jernvägsbyggnaderna haft sina göda skäl, grundade på nogsranna beräkningar, att utesluta tredje klassens vagnar och höja priserna för de tvenne klasser, hvilka få medtölja. Det torde derföre vara mindre skal, att påyrka det tredje klassens vagnar skola få medfölja, än att begära det priset å åtminstone andra klassen nåtto nedsättas till det vanliga eller 50 öre pr mil. Den stora allmänheten torde aldrig kunna påräknas för de längre distanserna: nen ett pris, som konkurrerar med ångbåtarnes, skall dock så småningom leda strömnen i den rätta riktningen. Experimenet är dessutom börjadt vid en särdeles ogyansam tid, då ingen, utan att dertill vara tvungen, beger sig ut på resa. Bättre tider tillstunda väl, och man bör derföre hoppas, att le s. k. snälltågen ej dessförinnan blifvit ned2 —