Konnetabelns värdinna.k) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (Öfvers. fr. Franskan.) — Ni finner väl nu, herr hertig, att hon hört allt, inföll Pompåerant, med kall och beslutsam röst. Konnetabeln tycktes reflektera ett ögonblick. — En spion, som i bennes ställe fallit i våra händer, skulle hafva föredragit att ljuga och icke känna igen mig. — Mademoiselle, tillade han, säg mig uppriktigt hvilket skäl som fört er hit i denna sal? Clotilda pekade på dvergarne. — Ädle herre, jag kom hit för att vänta på mina vänner der, ty jag hade brådtom att lemna detta slott, och de hade lofvat att bjelpa mig derur. — Det är sannt! sade Moucheron och Chevrette på samma gång. — Jag hade varit här några minuter då jag hörde ett klingande af sporrar emot stengolfvet, fortfor Clotilda. Då blef jag rädd, och emedan ingen annan utgång ur salen fanns, än den hvarigenom ni kommit in, så var jag nog oförsigtig ) Forts. fr. N:o 275,