Göteborgsposten – 25 november 1862, sida 3

Fran Utlandet. De anlända utländska tidningarne hafva ännu ingenting närmare att berätta från Amerika, rörande MeClellans afskedande och det sätt hvarpå denna förändring upptagits. Det beter blott, att förändringar ibland regeringen äfvenledes väntas med det snaraste, och att MClellans afsättning älven inom befolkningen isynnerhet i New-York väckt stor sensation. Burnside står ej särdeles väl anskrifven ban heller, och alla knota öfver landets olycka att ej ega dugliga generaler. Troligen will en del i anledning häraf bar regeringen uppskjutit för obeståmd tid tvångsutskrifningen i staden New-York, der stämningen blir allt mera oppositionel. Nordregeringen har bebådat utgifvandet af ytterligare 13 millioner i 7?;4 proc. skattkammarobligationer. Frankrikes politik i Italien har verkligen vunnit erkännande utaf Preussen och la France utlofvar med det snaraste äfven Rysslands. Preussens nye utrikesminister hr Bismarck von Schönhausen har nemligen redan utfärdat ett cirkulär till de preussiska gesandterna i utlandet. Ministern citerar deri efter franskt mönster sina töregångares depescher, för att bevisa, det Preussen samtidigt med sitt erkännande af konungariket Italien krafugt tadlat Italiens angrepp mot påsvens verldsliga makt. — Det är betecknande för situationen, att Frankrike, representant tör den ordnade demokratien, söker allians med Preussen och Ryssland, legitimitetens trogna härolder och vapendragare, mot Italien, nationalitetsidens och den moderna frihetens förkämpe, och för pålfven, den reaktionära politikens nu erkända inkarnation, Deputerade kamwaren har beslutat kassera ett parlamentsval, som egt rum på Sicihen, medan belägringstillståndet ännu varade derstädes-. Det tyckes verkligen som att ett koalitionsangrepp eger rum mot ministåren. Isitt anfall förklarade Buoncompagni, att ministeren icke bar den för landets regering nödiga moraliska auktoriteten. Mordini beklagade sig ofver parlamentsmedlemmarnes arrestering i Neapel under den garibaldiska rörelsen och beskyllade i häftig ton ministeren för brott mot författningen. En korrespondent från Turin till Journal des Dåbats yttrar sig på följande sätt om den politiska situationen i Italien: Om man kan sätta tro till de rykten, som cirkulera om de deputerades enskilda möten, göres försök att störta ministeren genom en koalition mellan män af alla partier och af den mest olika politiska forntid, ifrån de mest utpräglade mazzinister till de aldra konservativaste. Man soker att i denna koalition indraga alla dem, som tillfölje af sin ställning kunna vänta en plats i kabinettet, om ett ministerskifte inträder. Det skall ha lyckats, att göra några villrådiga; men jag tror likväl, att Italien har alltför mycket sundt förstånd och vet sig omgifvet af alltfor många fiender, för att vilja löpa den farliga risk, som är förenad med parlamentariska koalitioner. Om det emot all forväntan skulle lyckas bringa en sådan koalition till s ånd. måste konungen antingen af