Göteborgsposten – 25 november 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (öfvers. fr. Franskan.) Moucheron och hans syster kastade sig för surstens fötter; tårar strömmade ur deras ögon och snyftningar qväfde deras röster. De ledo innerligt af att se denne namnkunnige härförare iklädd en simpel ryttaredrägt, att se denne herre öfver så många hertigdömen och provinser tvungen att söka en tillflykt vid en fiendes härd, att se denne så stolte man som trotsat Louises af Savoyrn hat, den kungliga onåden, förlusten af hans gods, att se honom tvungen använda list, darra och fly med oroliga ögon, likt en skrämd dofbjort. Armåter hade darrat vid Bourbons blotta namn; Frans hade fruktat att Bourbons ära skulle fördunkla hans, och att han skulle gripa efter spiran. Sjelfve Ludvig XII hade fruktat Bourbons tysta och tålmodiga ärelystnad, och hade om honom fällt yttrandet: 1 stilla vatten gå de största siskarnel Men i dag! I dag darrade Bourbon, denne stolte och föraktfulle konungarival, för en spions eller förradares blotta