Göteborgsposten – 22 november 1862, sida 1

— i Att stormarne rasa värst på höjderna, det känner man af gammal erfarenhet; men kylan måtte äfven skarpast angripa de högst uppsatte. Under det vi menniskor i går i var obetydlighet ströfvade omkring på gatorna, glädjande oss at den friska väderleken, men utan att klaga öfver någon kyla, hade denna sa våldsamt onfaktat uret i tyska kyrkan, att detsamma, sedan dess lemmar blifvit stelfrusna, med en gång upphörde att ga. Den beklagliga olyckshändelsen tilldrog sig kl. 72 3 e. m., således en timma före solnedgängen. — Under denna årstid da vi hafva föga mera än 7 timmars dag, men verksamheten detta oaktadt pågär minst dubbel så läng tid, skulle det för stadens invånare vara af särdeles stor nytta att hafva ett offentligt ur med transparent skifva. Kostnaden för ett dylikt är naturligtvis en bagatell för Göteborg och platsen för detsamma behöfver ej att letas efter. Den bar tvärtom ett ärhundrade statt väntande. Hvem som kastat en blick på det ihaliga ögat i rådbusets fronton, finner genast att något här suknas. Här skulle finnas ett ur, det inser hvar och en; men tör att detsamma skulle tilltullo motsvara sin bestämmelse, måste det äfven visa tiden sedan mörkret inträdt. Vi hafva visserligen förut tvenne transparenta urtatlor, nemligen å jernvägsstationshuset och å Prins Carls restauration (inom parenthes må nämnas, att det senare uret nu iändtligen följer med sin tid), men dessa hafva sina speciela uppdrag och sta dessutom ej bra till för den stora tratiken. Ett önskuingsmal vore älven att erhålla ett tristaende ur vid Skeppsbron, hvilket äfven uuder mörker visade tiden, och etter hvilket angfartygens afgangstider skulle rätta sig. Nu mera atgå sariygon vanligen efter kaptenens klocka, hvilket understundom kan vara obehugligt nog för personer, som ämna sig med. Protessor Molins horriiga komposituon ,Båltespännarne är nu upp-packad och tillsvidare uppställd i museum. Med hänryckning stannar man framför den gemaliska gruppen, i hvilken så mycken kraft hvllar, så mänga passloner koucentrerat sig 1 en enda spets, nomigen kmispetsen. Man ser utan bafvan denna sorfärliga envigeskamp, ty fast blickarne gluda och alla muskler aro som hårdast spända, har koustnären framställt de båda på lit och död stridande i ett ögonblick at jemvigt, då man ej bafvar hvarken för den ungdomliga krallens brusande haftighet eller den mera besimnande och beräknande moguadens säkra, men halft baksluga ofvertag. Och kan man då siutligen sluua ögat från dessa hjeltefigurer och låta dem ila öfver den romanuska saga, som i basreliefer är återguven på piedestalens tyra sidor, så har man ett ännu måkugare intryck af den ofvanfor kämpande gruppen. Måtte nu åt densamma kunna utses en värdig plats, ej mom grindar, hvilka endast öppnas mot 10 ores aigitt, och ej heller för längt från allmånhetens vanliga stråkvägar! Som man sett af annonser har muse bibliotek nu blifviv för utlåning öppnadt för allmänheten. Det är dock mindre egentligt att säga ,för allmänheten, ty afven härvidlag har man passat på att uppdraga en at dessa forhatliga linier mellan samhällsklasserna, hvi kas borttagande bor vara och blifva vår uds främsta uppgift. Bocker utlånas neml. endast åt dem, hvilka äro i den ställning att de anse sig kunna uttaga ärskort! Sedan vi nu en tid blifvit undsägnade at resande artister både med och utan namn, både med och utan förmåga, har vår första nåktergal, fru Michaeh, återkommit til oss, men tyvärr ej haft tid att låta oss höra sin utmärkta stämma. Sådant skulle eljest varn uppfriskande före det tyska operasallskapetaukomst, hvilken med snaraste lär intraffa. Förrän hr von der Osten sjelt anländer hu lar man ej heller kuana så reda på hvad han egentligen i sin abonnementsteckning mena angående de represoentationer, vid hvilka kummarsångaren Tichatscheck (ett grymt barbariskt namn!) kommer att uppträda. Af inbjudningen vill det nemligen synas, som de hvilka abonnera å 30 representationer äfven skulle vara teungna att dessutom binda 818 tor de Tichatscheck-ka representationerna, hvilket tväng är temligen otorsynt myndigt. Man är dock van aw iräfla på sådant från detta häll, och etter allt wiseende att doma jar hr T. enda-t vara en bulvan, hvilket skall Jena som lockbete tor det stora abonnemenisnotvarpet. Det torde kanske derföre behöfva ermras, att hr T. redan för längesedan sett sin ungdoms dagar, alldenstund han numera befinner sig i den stadgade åldern af 55 år, lill hvilken få lyckats medtaga sin tenorstämma, samt att han dessutom ej lär väntas förrän i nästkommande Mars månad. Hans mtkomst beror då naturligtvis ytterst af, huruvida hr von der Östen sjelf funnit skäl att qvarstanna till denna tid samt om väderleken är sådan, att hans röst ej fryser inne på vägen. Allas forhoppning är nu. att hr von