Göteborgsposten – 22 november 1862, sida 1

Veckokrönika. Ändtligen hafva vi då, åtminstone tillsvidare, blifvit befriade från den tunga och dimmiga luft, som under senast förflutna veckorna plågat oss med hosta och snufva. Vi hafva plötsligt biifvit öfverraskade med en liten vinter, som gjort sitt första inträde med snö. Lvften har biifvit hög och frisk, och solen börjar åter visa sig stralande, liksom hon genom sin glans ville söka att ännu någon tid hålla vintern jå asstand eller åtminstone bränna hål på hans mantel. Detta har visserligen ätven till en del lyckats, men gubben vinter har en stor garderob och han tar nog snart fram en annan kappa i stället, lika bläudande och hvit som den, i hvilken han först uppträdt. Istappar hänga redan från taken, men ännu är ej böljan fjettrad. Gubben vinter får nog bättre taga i med håärdhandskarne, innan han får bugt med Ägirs ostyriga döttrar. Välkommen, gamle med skridsko-is och klingande slädföre! Pa landet är du nu särdeles välkommen: ditt skyddande täcke är yttert nödvändigt sör höstsadden och det är du som skall bygga vägarne till skogen, ur hvilken så mycket både nödvändigt och öfverflödigt skall hemtas. Med blida blickar åskådas du visserligen ej af de Neptunisöner, som här till ovanligt stort antal uppehålla sig, men var icke för sträng i början, så skall du nog kunna klara dig äfven med dessa. Således ännu en gång välkommen!