Göteborgsposten – 21 november 1862, sida 1

hter, eller fängelse för 3 månader, med vad, ller till 5 rublers böter eller tre dagars sängelse, utan vad. Vaden höras af de i sessioen samlade domrarne och deras utslag är utgörande. De högre rätterna, såval för civila som criminala mål, äro fördelade i idistrikttribunaler och hofrätter (courts of justice). I de senare pröfvas vädjomålen. Senaten blir en sista vaddomstol, men tager blott kännedom om mål, i hvilka de lagliga formerna påstås icke hafva blifvit iakttagna. De oafsättliga egentliga domrarne utnämnas af kejsaren på förslag al justitieministern. Lagkarlarne måste hafva tagit en universitetsgrad och särskildt studerat juridik. De skola bilda en klass, hvilken hittills ej funnits Ryssland. Lagens handhafvande betraktas naturligtvis med förakt, då advokatens främsta göra består i att stjäla en procent af de mutor, som de rättegångssökande erbjuda domrarne, och lagen sjelt föraktas äfven, då det är bekant, att alla domrarne kunna köpas och att ingen hederlig man kan emottaga domareplatsen. Experimentet att skapa en ny domareklass, som är fullkomligt oberoende af förvaltningen, pröfvades, såsom man torde minnas, först i omedelbart sammanhang med de lifegnas trigifvande och befanns förträffligt motsvara afsigten. De rikaste och mest bildade egendomsegare i landet infunno sig, för att emottaga platser, af hvilka de ej drogo någon penningevinst och som de ej skulle ens drömt sig vilja bekläda, om de derigenom skulle gjort sig for sina utslag ansvariga hos regeringen. En af de intressanta delarne af de tre domareböckerna, som i noggranna detaljer framhålla principerna samt har och der de grunder, på hvilka det nya rättsväsendet skall baseras, är den som afhandlar. bildandet af juryrätterna. Ransakning af jury är endast amnad för kriminala fall; och alla cgendomsegare, köpmän, artister och handtverkare äro förbundna att turvis sitta, eller snarare hafva rättighet att sitta i jury. Detta privliegium — såsom regeringen tydligen önskar att det skall betraktas — är utsträckt till bönder, hvilka varit ellerjäro en kommuns äldste, borgmästare, kyrkovärdar, deputerade i byförsamlingarne eller i allmänhet bekläda någon törtroendepost. Juryn tår ej sitta i politiska mål, och förhandlingarne få ej ske offentligt. Advotkater skola användas och, i den anklagadeintresse, adelsmarskalker i den provins och det distrikt, hvartill han hör, intagas bland domrarne. Ingen fånge får hållas i häkte 24 timmar, utan att föras inför domare, han kan ej heller ransakas förrän en bestämd anklagelse gjorts emot honom. Ingen at dessa lagar får tillämpas på ställen som äro förklarade i belägringstillstånd.