Göteborgsposten – 21 november 1862, sida 1

afstånd, kanonen med fast kula kunde anställa så mycken skada som den gjort på 400 yards. 70 pundarne skulle äfven forsökas emot målskifvan på 690 yards. Den målskjutningsskifva, som i går begagnades; var alldeles ny, omkring 10 fot hog samt 14 eller 15 fot bred. Den utgjordes af trenne fasta jernpansarplåtar utan något brott eller hål och var fastnitad vid timret bakom med två tums boltar, som inslagits i hörnen, för att icke hafva samma orsak till svaghet som förut, då boltarne inelagits midt i plåtarne. De tvenne nedre plåtarne voro 5 tum tjocka (eller ett halft tum mindre än tjockleken hos de plåtar, med hvilka de nya jernfregatterna nu skola förses) och den öfre plåten var 42 tum, eller lika tjock som Warriors pansar. Dessa plåtar voro innanför försedda med en beklädnad af teakträd, hvars tvärlagda balkar voro resp. 12 och 6 tum tjocka och med en inre jernplåt af 5(5 tums tjocklek. Sidorna och den öfre ändan voro derjemte så infattade att de bildade liksom en låda af målskjutningsskifvan, lika mellandacket på ett fartyg, på det man skulle rikugt kunna se verkan af bombeus explosion, om den kom in. 70-pundaren placerades på ett afstånd af 600 yards; 120-pundaren på 800. Man önskade ställa den senare på 1,000 yards afstånd, men något hinder mötte. Såsom sagdt, dessa försök hade väckt stort intresse, och straxt efter kl. 10 voro på stället medlemmarne af jernplåtskomitåöen, samt hertigen af Sommerset, lord de Grey, amiral Drummond, att stort antal sjöoch landtofficerare, nära nog hela civilingeniörsinstitutet, alla de förnämsta jernsartygsbyggarne och Åjurymännen, såsom de kallas. Experimenterna börjades med 120-pundaren, och nära en timme tillbragtes med pros-kjutmngar på målskjutningsskitva af trä, för att få kanonen riktigt ställd. Slutligen var allt färdigt, och litet före kl. 1 afsköts den första bomben med en krutladdning i kanonen af 27 skälpund (lb.) Den hastighet hvarmed den lemnade kanonens mynning, var nära 1,500 fot i sekuuden och den slog med ett förfärligt brak mot centrum af en 5-tums plåt med en hastighet af 1,220 tot i sekunden. Sedan man försigtigt väntat en stund, för att låta spillrorna falla, rusade man allmänt ull skitvan, som först tycktes ha blifvit antänd, att doma af den mångd rök som trängde fram, och hvilken genast visade att bomben trängt genom plåten och sprungit sönder innantör, så att problemet åtmiustone såtillvida blifvit löst. Så snart röken medgaf en undersökning af det inre af skifvan, visade det sig alt bomben trängt alldeles igenom plåten, den 18 tum tjocka teakklädnaden och den inre jernplåten, samt sprungit sönder innanför. Explosionen tycktes likväl ha egt rum för snart och medan bomben ännu var i pansarplåten, enär bombens basis eller utstående ända sköts bakut och föll ned midtför skitvan, medan de stycken, som trängde igenom, syntes hafva beröfvats sin styrka och follo nästan utan att skada i hvad vi kunna kalla mellandäcket. Det omgilvande timret innantör visade ej heller tecken till att ha blifvit särdeles skadadt. Naturligtvis måste splittrorna hafva flugit omkring med stor våldsamhet, och skakning af explosionen måste hafva varit stark; men bombens splittrande verkan mellan däck var föga eller ingen, så att det syntes som blott en fast kula trängt igenom. Hålet i plåten och timret, var äfven anmärkningsvärdt väl och rent borradt i formen af en åttkantig reffling och dess yttre vidd var af 8 tums diameter — ett hål, som på några minuter med ringa besvär kunde pluggas igen utifrån.