Göteborgsposten – 20 november 1862, sida 2

utlandet, har föranledt instrumentfabrikanerna i Rheiland-Westfalen att grundlägga en orening, hvilken årligen skall, omvexlande i on af de båda provinsernas större städer, oranstalta en exposition; hvarjemte föreningen har för afsigt att inrätta ett gemensamt försäljningsmagasin i en för afsättningen synnsamt belägen stad, gemensamt, uppträda vid nationaloch verldsutställningar samt föröfrigt taga alla mått och steg för att höja den inhemska fabrikationen och möta den frammande konkurrensen. Köln är utsedd till plats för den första expositionen, hvilken med snaraste skall öppnas. Garibaldis helsotillstånd. Såsom bekant blef doktor Partridge för någon tid sedan kallad från England till Garibaldis sjukläger i Spezzia för andra gången. Doktor Partridge, trogen den gamla läkaremaximen att aldrig låta en annan doktor ha rätt, har efter detta besök förklarat, naturligtvis med all aktning för d:r Nålaton, hvilken, efter hvad man vet, påstått kulan vara qvar i såret, — att så icke är fallet, utan att d:r Nålatons förklaring att kan känt besagde kula varit beroonde på ett misstag. — D:r Partridge tillägger vidare: Generalens helsa är förträfflig och hans ansigte fullkomligt oförändradt. Hans matlust, sömn c äro äfvenledes förträffliga. Utseendet är med ett ord alls icke likt en sjuklings. Benet är upphängdt i ett slags nyuppfunnen engelsk apparat tör personer, som lida af benbrott, och han hvilar på en sjuksäng, som hans vänner utvalt åt honom i England och hvilken skänker honom stor lindring. Vi funno honom först i ett instängdt rum, med fönsterna igenkittade, men samma dag jag lemnade Spezzia flyttades han till en stor och luftig närgränsande saloog. Generalen hade varit öfverlupen af besökande, hvilka naturligtvis mycket uttröttade honom, och jag är ledsen att säga det engelsmän och engelskor äro de mest esterhängsna. Jag föreslog, medan jag var i Spezzia, att man skulle utestänga dylika efterhängsna vallfärdande, och jag hör nu genom bref att mått och steg deremot blifvit tagna. Generalen lärer ock redan erfara fördelarne häraf genom ett större lugn och mera oafbruten och stärkande sömn. Generalen lider emellertid mycket af rheumatiska plågor, och Spezzia är vid denna tid på året så fuktigt och osundt, att behofvet af hans flyttning till ett varmare och torrare klimat under vintern är hogst påfallande. Efter hvad jag och den utmärkte låkaren d:r Pirogoff tro, är amputation opåkallad. Såret bör behandlas enkelt och lätt och tillåtas att läka sig, ifall det visar benägenhet derför. Vår åsigt är dessutom att om kulan verkligen finnes qvar i såret, sitter den så djupt, att tiden skall tillkännagisva dess närvaro och underlätta dess borttagande. Ingenting kan jemföras med kirurgernas ömma omsorger och den vänlighet, hvarmed de emottogo mig och d:r Pirogoff. Slutligen har jag blott den åsigten att framställa, att huru kuren må bli långsam, så skall dock generalen genom lugn, hvila och frisk luft Åc bli återställd, utan att han på ringaste sätt blir lytt i den nu skadade lemmen.