Göteborgsposten – 14 november 1862, sida 2

len frigifna slafven kunde, om han egde tillvångar, köpa sig sin egen lilla jordtorfva. Sjelf)esutenheten skulle, tror man, kunna åstadcomma stora ting, och saken tål verkligen att änka på. En fredsmäkling förutsätter naturigtvis bindande löfte under de europeiska staernas garanti, en för al a och alla för en, utt försök till slafveriets utbredande ej göres, och moralisk förbindelse af Sydförbundet att söka å något sätt befordra en så småningom skeende emancipation. Till detta pris kan det vinna sin sjelfständighet, och dess hittills visade ifver att bevisa sin oafhängighet synes gifva vid handen att det för denna skall underkasta sig äfven dryga förbindelser. Skulle Norden sedan ej vilja under sådana vilkor ga in på en fredsmäkling, skulle det ligga klart i dagen, att det endast vill föra ett inkräktningskrig, och emot ett sådant ega makterna ej allenast rättighet utan äfven skyldighet att ingripande uppträda. Det vill synas, som att händelserna skulle föra oss mot en lösning af ungefär denna art, och besannat det sig, att makterna redan fredsmäkla, torde man kunna tro, att de vilja med mera kraft än hittills antaga sig civilisationen och verdsrons sak.