Göteborgsposten – 14 november 1862, sida 2

på sockenstämma beslutat att inrätta sex st s, k. små-kolor, under förutsättning att härtil erhålles i understöd af statsmedel 600 rdr imt. Riksdagsmannen, klockaren J. Rundbåck, som är hemmansegare inom församlingen och tillika gammal folkskollärare, hade, deri understödd af vice pastorn, förordat antagande af 4 eraminerade lärare, hvarföre kostnaden skulle uppgå till ungefär samma beiopp; men härvid är att märka, att den exaamnerade läraren har laglig rätt att verkligen få ut sin lön, under det småskoleläraren å församlingens sida aflonas med husrum och kosthåll. Så långt har det nu gått, att man på grund af 1856 års riksdagsbeslut till småskolornas befrämjande, särskildt på den helt naivt framställda grunden, att forsamlingen hittills alls intet gjort för dylika skolors inrättande, gör anspråk på 600 rdrs statsanslag till ett nytt skolsystem, der skrifoing och råkning alls icke förekomina, men spelrummet är så mycket friare sor katekesens s. k. utanläsande. Säfve församling har hittills icke haft mer än en skola, den redan år 1812 stiftade Sijernerentaska skolan i Bärby; och törsamlingen har efter allt utseende ingenting bidragit ull sin folkskola. Att mycket är ogjordt eller illa uträttadt i folkskolefrågan, visar sig så väl häraf som af många andra mer eller mindre sorgliga exempel; men tecken saknas icke, som båda en ljusare framtid. Från Manchester skrifver vår korrespondent den 7 dennes: Att berätta hvarje vecka om affärstillståudet hår, blir i längden enformigt, helst i dessa tider då man ej såsom fordom är belåten med 2, eller !, d. hogre eller lägre notering utan väntar att se priserna stiga eller falla i en hittills okänd proportion. Att skrifva om det dagligen tilltagande eländet bland arbetsklassen här, är mindre hugnesamt och derjemte af föga mtresse för svenska läsare. Verldsexpositionen är slut, skördetiden förbi, parlamentet är ånyo prorogreradt och hrr pohtici hafva begifvit sig på jagt upp i Skotlands högländer. Garibald-mötena äro längesedan gammalmodiga; Velvertonska giftermålsprocessen är visserligen åter på dagordningen, men den har ej längre nyhetens behag och man är hkgiltig för om fru Lelverton hädanefter fortblifver fru Yelverton eller helt enkelt miss Longivood. I öfvermorgon är den dag, då prinsen at Wales blir myndig; men då det är en söndag, uteblifva de festlighetar man eljest skulle kunnat förvänta af denna anledning. Prinsen återkommer ej ens till England, utan qvarblifver i Italien, under hvars himmel hans kärleksdrömmar troligen bättre frodas än i den dimma som nu hindrar en vanlig menniska från att andas i Englands förnämsta städer. Amerikanska nyheterna äro de enda som vid hvarje ångares ankomst begärligt slukas och för dem så såväl grekiska revolutionen som kungen af Preussen stå i bakgrunden, utom hos Punch, hvars senaste nummer innehåller en bitande karrikatyr, föreställande H:s brandenburgiska Maj:t, som får ett besök af brr Bomba och Otto. Hvarje menniska är mer eller mindre intresserad i den amerikanska frågan; man måste blott beklaga att den allt för ofta behandlas at personer utan kännedom om sanna förhållandena. Bland dessa torde G.-P:s Pariserkorrespondent kunna räknas, som omtalar huru flertalet af nordamerikanare jubla: Gud välsigne Abraham Lincoln och dertill påstår att Nordens rättvisa sak inger hopp om dess slutliga seger. Detta är i sanning mer än någon nordamerikanare sjelt vågapåstå. De erkänna sjelfva att Nordens önskan är act undertrycka Södern, då de säga: -We are fighting for Empire. Dessa ord innebära alldeles tillräckligt för att gifva medhåll åt hvarje sjelfständig och frisinnad man som ej vill underkasta sig Nordens envälde. Nordamerikanaren är en despotisk parvenu, af hvilken den långt mer bildade och aristokratiske sydamerikanaren ej kan föredraga att blifva regerad. Sodern har också en mäktig om än passiv allierade i Englands mer än något annat lands på en gång aristokratiska och frisinnade betolkning. Visserligen gör behosvet af bomull hvad det kan, men den verkliga grunden till Englands sympati för Söderns sak ligger i engelsmannens erkännande af gentlemannens rätt öfver den uppblåste yankeens oforskämdhet. Ångaren Stanley, med last af bomull från Charleston tillhörande ett Manchesterhus, inkom i dag till Liverpool.