Göteborgsposten – 14 november 1862, sida 1

nit öfverallt i Europa. Det torde dock näppeligen vara att hoppas att Grekland allt framgent kunnat intaga en tallning sädan som Italien. Skilluaden är stor mellan de begge nationerna, mellan det folk som ehuru splittradt i en mängd småstater och suckande under hierarkiskt förtryck, liksom under utländska despoters, dock förstått bibehålla en hög grad af kultur och kärlek ull vetenskap och konst — och det folk som etter att för årtusenden sedan ha förlorat sitt nalionela oberoende småningom förlorat ända till de sista spåren af de lysande karaktersdrag och naturgäfvor som utmärkte det, al den höga bildning som inrymde åt det trämsta platsen bland forntidens nationer. Jag tviflar ej på att den grekiska nationen kan höjas, ur den moraliska förnedring hvari den ännu befinner sig, men dertill fordras ud, yttre impulser och ett lyckligt val af regering — af konung och ministrar. Det är ej blott den intellektuela odlingen och den offeutliga och enskilta moralen, svm befinna sig i lågervall i detta land — det är industri och handel dessa tvenne oundgängliga vilkor i våra dagar för en nations valbefinnande. Eu konung at Grekland har en svårare uppgift au kanske någon annan europeisk regent. Det åligger honom att skapa en nation af dessa råa materialier, baltt helleniska och halft slatviska som i trots af den tretioäriga kontakten med ett germaniskt element dock ännu slå den entusiastiske och välvilhge resande från det vestliga Europa med hapnad och vemod. Skall den unge engelske prinseu, the royal sailor (den kunglige Jomannen) kunna uppfylla deta vaff, om hans moders och hans egua religiosa och politiska betänkligheter ej afhälla honom från att emottaga krouan? Eller skall deua lyckas battre ior denne furstlige bonvivant, som tran-månnen kalla Plon-plon, och som tid etter annan lemnar angenamare sysselsättningar lor att förvåna verlden genom polituska haranger? Eller är det konung Carl XV:e kusin den unge hertigen och storfursten som kall lyfta det så djupt sjunkna Hellas om ej ill jemnhöjd med hvad det var så dock till un någorlunda respektadel position. Jag fräsar — tramtuden skall svara. Måue en god nspiration leda grekernas val — en bättre in den som förmådde stormakterna for tretio w ullbaka att göra en bäjersk prins till koning al Grekland.