Göteborgsposten – 12 november 1862, sida 2

mtI xÄf— T sssssssss—— —— och de båda för detta munkarne voro lika groteska och besvärade af sin nya utstyrsel som någonsin en vid rustning och hjelm ovan borgarmilis. Under det ryttarne kiknade af skratt tog Hubert de båda på bordet liggande silkesnörena med vidhängande medaljer samt gick bort till dem. — Mina bröder, sade han, fästen dessa medaljer vid eder hals och mått eder jagt bli lycklig! Goulard och Faucheux voro ej sena att efterkomma hans tillsägelse. — Låtom oss nu tömma en afskedsskål fortfor han, och må Gud beskära eder en god hvila och sömn! — Huru, hvila! stammade Goulard, hvars tunga fann allt större och större svårighet att redigt uttrycka sig. En afskedsskål, låt gå. Och sedan på jagt efter landsflyktingen! Och han kastade sig tungt ned på en pall upprepande: — efter landsflyktingen! Brodren Denis bleknade och hans ögon sköto en snabb blixt; hans gestalt rätade ut sig, kyrassen och hjelmen tycktes cj mera tynga på denne kraftfulle, till soldat förvandlade munk, och då hans hand tungt lades på Goulards skuldra betraktade denne senare honom häpen, med en öfverraskning och uppmärksamhet som oroade broder Hubert. — Du är icke en munkj mamlade ryttaren plötsligt, hopsjunkande under den kraftiga påtryckningen af broder Denis band, du är en soldat! — Tig! sade fransiskanern, hvars vredgade blick fä