Göteborgsposten – 12 november 1862, sida 1

hvarandra, heter det redan i ett litet franskt vollsghet-blad; le prince a tonjorus en des dispositions non åquivoques pour la graisse (La Grece.) Ni känner honom, den lille tjocke herren! Kejsaren, kusinen, skall vara glad öfver att bli honom qvitt, denna kejserliga prins med tänkesätt, som ofta visat sig skäligen litet imperialistiska, och kejsarinnan, som i honom ser en gudsförnekare och en antikrist, skall låta tända dubbelt antal vaxljus vid messan i sitt kapell den dag hon vet honom vara lyckligt och väl installerad på andra sidan Adriatiska hafvet. Att det nyligen till riksdagen i Stockholm blifvit infördt 3,000 kumminostar direkte från Holland, det kan man förstå, ty man behötver för omvexlings skull något annat att tugga på, än kongl. propositioner, och den s. k. budgeten mjolkas tillräckligt af helt andra än folkets representanter i allmänhet, men hvad jag omöjligt kan begripa är hvad österrikarne haft att göra på den högra Po-stranden, hvilken åtminstone i fredstid onekligen hörer italienarne och ingen annan till. Och dock hafva de varit der. Bästa beviset är att de fått stryk af de italienska soldaterna och måst gå öfver ån igen, Man har endast velat se sig om? Godt och väl, men man tager då icke skarpladdade gevär med sig på axeln. Man har velat jaga rapphöns? men man frågar sig då först vackert för om marken är fri tör alla. Man har velat taga denna genväg tor att komma till kung Franz i Rom? mer man är då litet dumdristig och man får näsan bränd. Emellerud veta vi for ögonblicket intet vidare positift om hela denna episod; stor sak i alltsammans! Der aro vigtigare ting, som taga vår uppmärksamhet i anspråk, — hvilka? Jag säger icke mer. Låt oss vänta en vecka och se tiden an. 0. 0.