Göteborgsposten – 11 november 1862, sida 1

T — — —AQA. W — endast skyddar och, om behösligt är, understödjer de enskildas eller associationernas initiativ. Vi, som fullkomligt njuta af denna frihet och veta hvilka framsteg vårt jordbruk under de sista tiotalen gjort just genom den uppmuntrade sjelfverksamheten, vi kunna klarligen inse, hvilken hämsko som nu i så många år hvilat ofver Finlands hufvudnäring. Och huru mycket ha icke derjemte de föråldrade tullbestämmelserna tyngt på Finlands alla näringar? Vi se det afskräckande exemplet tydligt för våra ögon i den grufliga nöd, som un hvilar öfver en stor del af det arma Finlands befolkning. Det gällande prohibitionssystemet, genom hvilket Finlands och Rysslands egendomsegare skulle tillgodoses, gjorde, att etter några nätters frost man allmänt stod rådlös inför den fasansfulla olyckan. Handlanderna hade intet kunnat tillgora. Sädimporten var tförknip pad med sådana svårigheter, att de ej kunde täfla med producenterna ivne i landet. Regeringen medgaf nu tritt införande af säd; men medgifvandet kom för sent för att göra något verkligt gagn. Ej varnad ens af sådana omständigheter, förbjuder regeringen nn ett allmänt finskt hushållningssällskap att sammanträda, fastän det väl närmast borde tillkomma ett sådant att utsöka medel till botande af de djupa sår och retvor, hvaraf folket nu lider, samt att för framtiden söka om möjligt förekomma eländets så hastiga ofversvammande. Genom detta sitt förbud, åtager senaten eller regeringen sig ett ansvar, hvilket säkerligen en gång skall komma att hvila mycket tungt på dess skuldror. Det är möjligt, tillochmed troligt, att man genom detta förbud vill söka i tid forekomma farligare slitningar med regeringen och alltför lifliga diskussioner, hvilka skulle kunna tvinga den faderlige despoten vid Neva att strängt aga sina barn, liksom han med tillrättavisande mildhet gjorde i Polen. Alexander tycker ej om dylika våldsåtgärder mot sina folk; men i sin maktfullkomlighet och med sina asiatiskt anstrukna herrskareåsigter misstager han sig om rätta medlen till deras undvikande. Vi hafva för mycken kännedom om den finska karakterens förmåga att kunna långmodigt fördraga, att viskulle befaa något hältigt och våldsamt uppbrusande af oppositionen; men på den finska nationens härdighet och frihetskärlek bygga vi dock let antagandet, att den skall af alla losliga crafter motarbeta den eller de inskränkningar nan vill göra i dess få qvarlefvor af frihet. finlands välfärd fordrar snara ansträngulngar f hvarje patriot — och kanske skall ej Alexnder förbli döf för en nations stämma, som iter höra sig i tid och med den värdighet som öfves ett folk. 2 — —— — ——