Finland. Då vi se och höra, huru stämninge inom vårt eget land nu är hog och huru mai allmänt hängifver sig åt det glada hoppet att så se Norden, rikt genom inre hjelpkallo och vetande att till sin vinst begagna de för delar det blifvit beredt, intaga en värdig oci ej längre sorsmådd plats inom ledet at Euro pas stater, — härunder är det med så myc ket mera grämelse och sannt deltagande v finna, huru våra vänner på hinsidan Öster sjön ej allenast få sina förhoppningar om et i någon mån konstitutionelt statsskicks infö rande stäckade, utan äfven sina forut varande fri-och rättigheter ännu mera inskränkta. Vi läsa nemligen i , Helsingfors Tidningarför d. 28 oktober följande uppsats, hvari ett dystert vemod tydligt skönjes mellan raderna: Finland får allt stå, der det stått i femtio år, utan riksdag och derföre också utan genomgripande samhällsreformer. Man tröttemellertid icke att vänta på förverkligandet af vårt konstitutionela statsskick. Men thyvärr får man midtunder denna väntan läsa en nyhet, som förefaller ganska besynnerlig. Senaten har nemligen icke tillåtit finska Hushällningssällskapet att anordna sitt till nästa sommar tillämnade landtbruksmöte i Helsingfors. Härförinnan har oss veterligen icke tillstånd blifvit förvägradt för något landtbruksmöte i Finland. Hvad är då nu orsaken till detta förbud? Är det att man fruktar någon, kollision emellan mötet och den kanske samtidigt inträfsande landtdagen? Eller är det, att man anser i ett verkligen —— g——