Göteborgsposten – 10 november 1862, sida 2

Fran Utlandet. Stiltje råder fortfarande inom den politiska verlden i afvaktan på de vigtiga tilldragelser man med bestamdhet tror skola snart nog inträffa, oaktadt den feberaktiga brådska makterna ha, att söka så fort som mojhgt aflägsna hvarje uppstigande moln vid horisonten, på det icke den så länge befarade allmänna stormen ännu på någon tid må utbryta. Det är väl för Grekland, att makternas stämning är så spakfärdig och medgörlig, ty detsamma skall derigenom kunna hinna att i lugn ordna sina förhållanden och konstituera sig. Det heter nemligen, att de trenne skyddsmakterna Rysslaud, England och Frankrike nu afstå från sina fördragsenliga rättigheter att inblanda sig i bestämmandet af kandidaturen till Greklands tron, och att de på grund deraf rösta for upprätthållandet af non-interventionsprincipen. Härigenom står kandidaturen oppen för de fyra kandidaterna: herugen al Leuchtenberg, prins Alfred af England, prins Napoleon och prins Amadeus af Italien. Morning Post, som har sig beskärdt, att föra Palmerstons tankar om ett och annat ut i verlden, tyckes vilja uppställa främst på kan: didatlistan grefven af Flandern, sannolikt för att derigenom förekomma tvistigheter mellan de ollka hotvon. Bladet såger nemligen betecknande: De garanterande makterna äro ense om, att de onska handla i ofverenstammolso med Greklands intressen och att icke komma i oenighet tor en emåaktig rivalitets skull. Den provisoriska regeringens i Athen första åtgärd bestod i att försätta alla politiska fångar i frihet. Derefter sörjde den för att konungens och drottningens privata egendom blef respekterad. Allt blef försegladt på slottet i narvaro af konung Ottos kabinettasekreterare, baron Wendland, och en noggrann förteckning derå uppsattes. Drottningens smycken och dyrbarheter öfverlemnades till ötverhosmästarinnan, som vid detta tillfalle var åttöljd af en attache vid engelska beskickningen. Dessa saker fördes derpå utan eskort till eugelska beskickningens hotel, och fastan vagnen passerade en stor folkmassa, som visste hvad den innehöll, gjordes hkväl icke det minsta försök att hejda den. Att exkonung Otto sjelf är orsaken till sin otur, derom är man otverallt ense, utom i Bayern, och man framhåller nu obarmhertigt alla de synder, till hvilka han gjort eig skyldig, sor att rätt grundugt bevisa hans oduglighet som regent. Af statsinkomsterna, hvilka i sin helhet uppgå till 12 millioner, hade konung Otto en civillista af 4 millioner, och hofvet slukade endast för sin räkning en tolftedel af samtliga inkomsterna. Landet var dessutom belamradt med en alldeles förvånande massa af miitara och civila embetsmän: vid flottan finnes sålunda en officer för hvar tredje matros, och armeen, som är 9,000 man stark, räknar ej färre än — 70 generaler, eller en general for ungefär hvar 130:de man: det kan verkligen kallas militärlyx. Mccico träder nu åter fram i förgrunden, och det vill synas som att franske kejsaren skall få svårt nog att knäcka denna politiska nöt. De mexicanska tidningarne förmena nemligen, att fransmännen der skola stöta på förtvifladt motstånd, fastän det likväl icke är godt att säga, om denna utsago är giltig, alldenstund pressfriheten der i landet ingalunda skall vara