Göteborgsposten – 10 november 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.4) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (öfvers. fr. Franskan.) Han äterinträdde säledes i slottet med sina olyckskamrater och möttes af onkeln, som kom emot honom med oppna armar. — Åh! Brushufvud! skrek den listige Aurclien, seder hur du brusat upp mot din stackars onkel! Du lemnar honom ensam och rymmer fältet utan att hafva undseende med hans däliga lynne. Men det gör ingenting. Jag ar nöjd med mitt försök. — Ett fersök, min onkel? sade den unge mannen förvänad. — Ja! jag ville pröfva ditt tålamod och din ridderlighet, och jag har lyckats. Du har min broder Henris lifliga och sjudande blod; du vet att försvara din rätt och beskydda dina gäster. Jag har sett tillfällen, då du skulle varit i stånd att bära händer på eller draga värjan mot mig om ej blodsbandet osa emellan hejdat dig. Vid Gud! Jag tycker om denna vildhet. Jag tål ej se unga personer med dystra ansigten 1) Forts. fr. N:o 259.