Göteborgsposten – 8 november 1862, sida 2

från Mänchen af d. 29 Okt.: Konungen hade i går sörmidddag ett långt samtal med utrikesministern, baron von Schrenck, om upprätthållande af londonerprotokollet, hvilket undertecknades af Frankrike, England, Ryssland och Bayern, såväl som om den grekiska frågan i allmänhet. På eftermiddagen lät konungen kalla till sig generallöjtnanten von Feder, som under en längre tid varit Bayerns representant i Athen. Det visar sig emellertid icke den ringaste utsigt för den bayerska dynastien att åter komma i besittning af Grekland. Det kan nemligen redan anses för afgjordt, att grekerna skola få sjelfva välja sig en konung, och underrättelserna öfverensstämma deri att de under inga vilkor vilja hafva en tysk prins. Proklamationen från den provisoriska regeringen i Athen börjar sålunda: ÅMedborgare! Ett politiskt system, som var förodmjukande för nationens värdighet ooh ledde till sedernas förderf, ett regeringssystem, som undertryckte aktningen for landets lagar och borgarnas samvete, måste stöta det grekiska tolkets medvetande och drifva det till uppror. Dertöre hafva de flesta provinser för kort tid sedan påbörjat detta stora verk, och i denna stund befinna sig nästan alla eparchier i uppror, i det de med den tappra armeens understöd fördrifvit de bestående myndigheterna och insatt nya lokala embetsmän. Samma nödvändighet och samma drift hafva förliden natt äfven förmått hufvudstadens innevånare att göra uppror. Etter att hafva berömt hufvudstaden för dess hållning och egnat armåen det största erkännande, emedan den gjorde gemensam sak med folket, meddelar proklamationen, att den provisoriska regeringen består af A. G. Bulgaris (president), K. Kanaris samt M. Rufos, och anför listan öfver de nya ministrarne. Derpå heter det: Det värf som den provisoriska regeringen emottagit af folket och armeen, består i att upprätthålla den konstitutionela monarkien, att ständigt erkänna de anspråk, som de tre skyddsmakterna hafva på Greklands aktning och tacksamhet, att upprätthålla statens vänskapliga förhållande till alla andra stater, att så hastigt som möjligt inkalla nationalförsamlingen och upprätthålla lugn och ordning under tiden, under det statens lagar hålles i helgd. Denna pligt skola vi äfven uppfylla med fullständig trohet och sjelfuppoffring, i det vi äro redo att öfverlemna vårt herradöme till den konstitutionela nationalforsamlingen. I öfrigt nästan hvilar för dagen den politiska diskussionen, och man befinner sig i en afvaktande ställning, tills vissa ännu mysteriösa förvecklingar hunnit någon utredas. I Italien arbetar ministeren på sitt stora program, som den tänker framlägga för det snart sammanträdande parlamentet, och söker ställa sig i en så mycket som möjligt stark position. Under tiden fortfar den liberala delen af det italienska presterskapet, att uttala sin opposition mot det verldsliga påfvedömet. Sålunda offentliggör Monarchia nu en skrifvelse från det italienska presterskapet till den helige fadren, hvari Pius IX ombedes, att afstå från det verldsliga väldet. Denna skrifvelse är försedd med 8,943 underskrifter jemte en uppsats af pater Passaglia, hvari han redogör för de presters anseende och antal som undertecknat detta aktstycke. De italienska tidningarnes språk i afseende på Garibaldi är lugnt och förtröstansfullt. Förhoppningarne om generalens tillfrisknande stiga. Parisertidningen La France meddelar, att den till Turin afsända franska noten, som skall innehålla en redogörelse för Frankrikes politik i den romerska frågan, skall bilda en anknytningspunkt till underhandlingarne om Rom. Denna note utgör för öfrigt ej svar på italienske utrikesministern Durandos cirkulär, utanpå en annan note. Italien säges skola ha för afsigt att erkänna den provisoriska regeringen i Grekland. Om ställningen i Amerika skrifver en korrespondent under d. 21 okt.: Vi befinna oss vid början till en revolution i Norden. Den första kampen vid höstvalen har fört till ett afgjordt nederlag för regeringen och det radikala partiet; framgår den 4 nov. i de andra nordliga staterna äfven ett dylikt resultat ur valurnorna, så är det slut med patrioternas förhoppningar och sträfvanden. — ,Proslafverisammansvärjningen har derefter segern och makten, och söderns herravälde blir återstäldt. I Pennsylvanien, isom vid Lincolns utväljande gifvit republika