Göteborgsposten – 8 november 1862, sida 1

Vid soupern d. 4 Nov. efter balen vorc vid den kgl. tafleln matsedlarne tryckta i rod på de sina damastservietterna. Den transyska texten upptog, deserterna inberäknade, 19 olika slags lackerheter, de flesta naturligtvis å la något storartadt eller pikant, deribland Aspies de Huitres å la Gothembourg. Hvad som vid alla måltider särdeles fallit de ärade gästerna på läppen, har varit våra delikata ostron och vår tortraffliga hummer. Tyvärr voro dock ej ostronen svenska. De starka stormarne under föregående veckan hade så upprort vattnet, att vära förträffliga bergostron, de vidtberomda Sut-tjordsostronen, ej kunde ätkommas. Vi hafva dock icke mänga ummars vag tull de danska ostronbankarne och sälunda fingo danska ostron, det uppgifves till ett antal at 300 träd, låta sig konvojera lut, for att, skandinaviskt uppoffrande, svaljas af norska och svenska strupar. Det var äfven på vippen, att den väntade hummern skulle uteblitvit. Från skärgården väntade en större ostronoch hummerhandlare härstades den betydliga qvantucten af omkring 500 tjog bummer, men den dyrbara lasten hördes e) utaf. Man började blitva orolig, alldenstund dev led på tiden; men då gick vår töretagsamme man ned till hrr Reillor komp., hyrde sig en egen ångbåt och gick på detta satt ut till skärgården, för aw uppsöka sin hummer. Den egendomliga fisketuren lyckades ock, och snart låg den hummerla-tade skutan, trots de 10,000 humrarnes töorenade bemödanden att draga den bakåt, trygg vid kajen. Göteborg och dess anseende som hummerstad var räddadt! Ehuru en stor del al denna hummer här blifvit fortärd, har dock en ej så obetydlig del tatt göra den snabba jernvägsresan till våra vänner i Stockholm, hvilka hädanefter kunna åla lika lärsk hummer och lika färska ostron som vi, och dertill för kanske billigare pris. Au priset har kommer avt stegras, är naturligt, och vore ej tillgången så ymuig, skulle det kanske understundom inträffa, att man här ej kunde tå något alls af dessa varor, under det Stockholmarne deraf hade öfverflöd. Så är t. ex. ofta handelsen 1 Uddevalla, att man der ej kan få en hummer eller ett ostron, under det stora foror passera staden på väg ull Wenersborg och vidare ill andra orter. Carl XV:s bro? Jo, det blef intet at med den saken. Redan i lördags öppnades bon sor trafiken och vi fingo behålla vår gamla Numpebrygga. —