Göteborgsposten – 7 november 1862, sida 2

i staden en institution, som räknar sin ålder från mera än ett halft årtusende. Bergsmansskapet vid Falu grufva håller nemligen i dag den sista malmlottningen. Det bestod bland delegarne i grufvan af en särskild kår, som på vissa vilkor öfvertog all den brutna malmen och sedan hvar för sig tillgodogjorde den i sina egna verkstäder, hyttor, rosthus och hvad det allt heter. Detta urgamla brukningssätt, hvilket utan tvifvel varit godt under grufvans florerande tider, då fjerdeparterna, såsom grufvelotterna här kallas, uteslutande lågo i bergstnännens?Händer, har numera ansetts olämpligt och skasl utbytas mot sambruk, hvarvid malmen: kommer att förbrukas för bolagets gemensamma räkning. Att denna förändring skall komma att medföra åtskilliga rubbningar i gamla förhållanden inom vår ort kan man med bestämdhet antaga. Det har blifvit förutsagdt af män, som borde förstå den saken, att fjerdepartsegarne hädanefter skola skörda större vinst af sin egendom än förr, och vi må hoppas att detta också går i fullbordan; men om orten i och för sig sjelf betraktad skall komma att rosa marknaden, detta blir en annan fråga, ty det är fara värdt att välståndet genom den timade förändringen skall tillskyndas afbräck, enär största delen af fjerdeparterna innehafvas af främlingar från när och fjerran, dit vinsten således skall gå. En tredje fråga blir den, hvad inflytande förändringen skall medföra på allmogen och arbetaren, som betjena verket. Vi må hoppas att det skall blifva af en gynsammare natur än några pessimister velat förutspå. Bland de förmåner, som genom den nya sakernas ordning skola falla Falun till godo, nämner man befrielsen från den famösa roströken. I stället för att såsom hittills omgifva staden med sin allt utom behagliga nimbus kommer densumma nemligen att förvandlas till svafvel. Hoteorologiska lakttagelser.