Göteborgsposten – 7 november 1862, sida 2

— Ett byte! så mycket bättre, herr grefve! Hvarom bandlar det? — Jo, att ni underrättar mig, återtog grefven torrt, antingen hvar mr de Bourbom dolt sig, eller hvilken väg han ämnar taga till Italien eller Tyskland. Dvergen bleknade. — Då blifva brödet och kläderna dyrt betalta, monseigneur de Montchenu, sade han, görande våld på sin rörelse. Lyckligtvis är det vilkor ni bestämmer för eder frikostighet omöjligt att uppfylla. Mr konnetabeln har icke gjort sin dverg till sin förtrogne, och jag är okunnig om hvart han tagit vägen. Jag endast beder Gud att han blir räddad, — Bedja för en förrädare, min lille man, det är att göra sig till hans medbrottsling, svarade grefve Aurelien, men jag gissar skälet till din tystlåtenbet. Du vill sälja hemligheten så dyrt som möfligt, men jag är ej i lynne att ackordera länge. Ni äro i mina händer och jag kan låta tortera eder, ty jag har full domsrätt på mina gods. 1104 1 Chevrette skälfde och utstötte ett klagande oskri samt tryckte sig intill Didier. Moucheron förblef ityst.: 12ifA — Försök ej att sätta er upp mota Blig; usla varelser, fortfor Montehenu. Och vändande sig till dverginnan: — Uppmana din kamrat att visa sig medgörlig och jag lofvar dig klädningar, halsband öch juveler, lika vackra som de min hustru, grefvinnan, bär. (Forte.)