Göteborgsposten – 3 november 1862, sida 2

ME 20— mBA 22 — okt., utsärdade den provisoriska regeringen en proklamation, hvari den uti folkets och armens namn förklarade konung Otto och den bayerska dynastien för afsatt och inkallade en nationalförsamling till d. 13 nov. i Athen. Det hela försiggick med en så öfverraskande hastighet, att man enligt ögonvittnens intyg knappast märkte, det man hade en verklig revolution. Embetsmännen och armeen aflade utan motstånd trohetseden till provisoriska regeringen, och de offentliga angelägenheterna fortgå som förut, eller rättare: gå lika litet som förut, hvilket dock icke förvånar någon. Så långt sträcka sig våra underrättelser, hvilka i alla fall äro mycket bristfälliga, isynnerhet som de alls icke omnämna drottningen, hvilken alltid gällt mera inom landet än konungen, och ej förmäla något om ministörens hållning. Tillsvidare är nog att veta hufvudmomenterna. -Att efter Otto ingen tysk och ingen katolik har utsigt till att bestiga den grekiska tronen, behöfver knappast närmare utvecklas. Vi tro ej heller, att skyddsmakterna skola pålägga landet ett sådant tvång. De skola troligen emottaga konung Ottos tronafsägelse som en fait accompli och slutligen erkänna den konung, som väljes, om än med någon motsträfvighet. Enligt en annan version skulle det grekiska konungaparet, då upproret utbröt, ha befunnit sig på en resa i provinserna, och för tillfället just varit i Kalamata. I allmänhet äro underrättelserna något obestämda och det torde ännu dröja någon tid, innan fullt tillförlitliga uppgifter kunna erhållas. Angående orsakerna till denna revolution -krifver ÅIndp. Belge: Stark spänning har länge rådt mellan grekerna och deras dynasti. Frihetsälskande som deras förfåder, hafva de till suverän haft en furste, som hyste öfverdrifven sruktan för folkliga rörelser. Foljden häraf var ständiga förvecklingar, hvilka skulle för längesedan hatva fört till en fullständig brytning, om: man icke befarat en främmande inblandning. Bristen på en omedelbar tronarfvinge, den presumtive tronarfvingens vägran att ändra trosbekännelse, hvilket författningen fordrar, de intriger som bedrifvits, dels för att afskaffa detta vilkor, dels för att begagna det till formån för en annan provins, gjorde förvecklingarne ännu större. Grekerna hafva sönderhuggit den gordiska knuten genom ett uppför, hvari hela nationen tyckes ha gjort gemensam sak. Det grekiska konungaparet har anländt till Venedig. Morning Post säger om revolutionen, att den står under Rysslands och Italiens inflytande, men att de båda ländernas bevekelsegrunder äro olika. England vill för sin del icke, att revolutionen skall förvandlas till en sammansvärjning mot Turkiet. De i Constantinopel befintliga greker hafva skickat en deputation till den provisoriska regeringen i Athen, i hvilken de uttala sina sympatier för nationens och frihetens sak. Vigtigt är i närvarande stund, på hvem ödets lott skall falla, att taga arf elter exkonung Otto; och en hel del tronpretendenter namngifvas redan. I detta afseende tyckas tvenne partier ha bildat sig. Det ena är för en inföding, det andra fär en utländsk furste. Det förra skall sannolikt draga det kortaste strået, emedan man troligen ej skall komma öfverens om den lycklige. Bland utländska kandidater nämnes företrädesvis kejsar Alexanders systerson, den unge hertigen af Leuchtenberg (som genom sin fartader prins Engen äfven är närbeslägtad med kejsar Napoleon), hvilken äfven förut tillhör den grekiska religionen. Enligt en annan versiou skall ett parti, som helst vill ha en engelsk prins (Alfred), nu ega största inflytandet, och det heter tillochmed, att en deputation skall för ändamålet afsändas till Eogland. Denna senare plan motträdes dock redan af regeringsorganen Morning Post, som förklarar, att England icke önskar, att prins Alfred skall väljas till konung i Grekland ; hvilken förklaring dock kan tagas på hvilken sida man behagar. Såsom en tredje kandidat nämnes s(konung Victor Emanuels näst äldste son, prins Amadeus. Eftersom nationalförsamlingen snart skall sammanträda, för att afgöra om denna fråga, på hvilken verkligen mycket (beror för Greklands framtid, skall man ej behöfva länge sväfva i ovisshet. Från Italien skrifves, att man numera allmänt tror, att ministören skall erhålla förtrosendevotumg af parlamentet. Att detta dock icke kommer att ske utan invändningar, framgår deraf, att i Neapel en sammankomst egt rum mellan åtskilliga parlamentsmedlemmar, hvarvid beslöts att inom deputerade kammaren sskulle väckas förslag om att sätta ministeren sunder tilltal och flytta regeringens residens Ifrån Turin. Derjemte skulle under presidenten I Baccas ordförandeskap andra sammankomster sega rum med afsigt att stödja ministeren. Underrättelserna från Amerika af d. 21 lokt. förmäla. att nordgeneralen MClellan gjort — A6— m mn — — — — A—tp — — — —