Göteborgsposten – 3 november 1862, sida 2

ö Från Utlandet. Angående gången af revolutionen i Grekland meddelar National Zeitung en artikel, som enligt bladets försäkran skall förskrifva sig från en om förhållandena i Orienten väl underrättad person: Knappast tyckes det som att lugnet på Balkan-halfon för någon tid skulle bli betryggadt genom Serbiens, Montenegros och Herregowinas pacifikation, förrän vi få underrättelse om en visserligen länge förberedd, men likväl för ögonblicket oväntad revolution i Grekland, som samtidigt utbrutit i Hellas och på Morea och slutat utan blodsutgjutelse med konung Ottos tronafsägning samt en provisorisk regerings insättande. D. 21 d:s ingick till Athen underrättelse om, att en kombinerad rörelse utbrutit i Elis, Messenien och Akarnanien, och att insurgenterna rentut fordrade konungens afträdande. Soldaternas hållning var tvetydig; de tilläto visserligen icke insurgenterna att bemäktiga sig statskassorna, men gjorde icke heller mine af att träda inom skrankorna för konungens sak, hvartill dessutom hvarken officerarne eller de civila embetsmännen sökte förmå dem. Vid underrättelsen härom hölls genast ministerkonselj i Athen, och de nödiga befallningarne utfärdades pr telegraf, fastän man icke väntade att de skulle bli åtlydda. Konungen hade ett samtal med krigsministern, som ej gaf honom något synnerligt hopp. Om aftonen rådde stark rörelse i Athen; Folkmassor tågade ge: nom gatorna och ropade, att konungen skulle aftråda samt resa sin väg med Gudi. Mini sterkonseljen var samlad, men kunde icke blifva enig; några ville, att rörelsen skulle med stränghet undertryckas, och andra ville genom mildhet och eftergifvenhet besvärja stormen. Militären, som var ntkommenderad, höll gevär för fot; enskilda truppkårer fraterniserade redan med folket; fram mot midnatt blef det tyst — och konungens sak var förlorad. På morgonen d. 22 insåg konungen, att han ej mera bade något att der göra, och underskref sin tronafsägelse till fördel för sin