Göteborgsposten – 3 november 1862, sida 1

vid reformens genomförande. Det vill äfven synas som att flertalet af bondeståndets medlemmu är fullt ötvertygadt om nödvändigheten af re formens genomdrifvande så fort sig göra låter och derföre ej längre skall hålla på vissa förmäner. Resultatet af denna flyktiga blick på ståudens tysiognomi ingifver ojäfaktigt goda förhoppningar, hvilka vi anse oss fullt öfvertygade om att regeringen icke skall genom något ountagligt förslag tillintetgöra. Vi stärkas i denna tanke dels af konungens trontal, dels af vissa rykten, med anspråk på tillförlitlighet, som berätta om de sannt liberala och folkliga grunder på hvilka förslaget skall vara upprättadt, samt dels at den öppenhet hvarmed regeringen, försmående allt eljest vanligt kulisspel uppträdt i frågan om anslaget till flottan, i det hon begärt fria händer. Regeringen skulle ej vågat taga ett sådant steg, om hon icke hade för afsigt att genom ett liberalt framträdande i representationsfrågan göra sig den allmänna meningen bevågen. Ju närmare man betraktar situationen, desto tydligare tycker man sig tinna, att reyresentationsfrägan skall komma att bli en kabinettsfråga. Understodjer icke såväl representationen som den allmänna meningen denna gång allvarligt ministeren, synes det oss otvifvelakugt, att junkerpartiet skall få åter höja hufvudet. Då konungen förmåtts att beträda och med ifver omfatta konstitutionalismens sak, stödjande sig på en, hvad man hittills kunnat finna, sannt liberal ministör, är det itven på sin plats, att folket och den verklisen folkvalda delen af representationen varmt omfatta tillfallet att stärka konungens tankar om förträrffligheten af det liberala systemet. Det är under sådana förhållanden glädjande att se huru de tre riksstånden redan öppet närmat sig ministeren, beredda att understödja den, om den sannt och ärligt motsvarar hvad man af lensamma hoppas!