Göteborgsposten – 1 november 1862, sida 1

4 ges. Äfven apekulationen lifvas, och af sestligheterna tager man sig alla möjliga anledningar att erbjuda sitt arbete eller att utbjuda sina varor. Bland de mest lyckade annonser i detta sall, torde den vara om Stockholms bayerska öl, hvilken vara troligen blifver passande att användas, der sådant behol erfordras, under kommande högtidligheter och våra ärade gästers från Stockholm och andra orter härvaro. Au en mängd resande srån närliggande orter skola hitströmma under dessa dagar, är naturligt. De flesta hafva nog bos slägtingar och bekanta sorskaffat sig logis, men en stor del litar naturligtvis på de offentliga hotellernas förmåga, att kunna herbergera dem. I så fall är det äfven glädjande att kunna meddela, det privata personer anmält logis för resande till ett antal, som inger förhoppning att ingen denna gång skall behöfva, utan särskild smak derför, taga nattlogis i någon öfvertäckt vagn. Man torde dock icke kunna påräkna, att uteslutande hederligt folk skall komma att illustrera festen; en och annan person torde väl äfven infinna sig hufvudsakligen för att spekulera på folkträngseln och for att i densamma kunna göra små affärer genom att misstaga sig om sin egen och grannens ficka. Det torde derfore ej vara otverfiodigt, att låta ett gif akt! utgå, belst det blir omöjligt för polisstyrkan att under större folksamlingar och i balfdunkel hafva ullräcklig uppsigt på dylika gynnare. Ett suveränt medel att försvara sina penningar, torde vara att taga så litet som möjligt af dessa på sig samt att för resten vara uppmärksam på sina grannar. — En annan varning är ock, att vid illuminationen ej frångå denna, utan att den bevakas samt framtör allt att ej hafva gardiner förnära inpå de brinnande ljusen. En liten uraktlåtenhet i detta fall kan lätt vända hela glädjefesten 1 en sorgens och jemrens. Låtom oss således komma öfverens om att vara sörsigtiga och åtminstone ej vårdslösa! Då det är svårt, att, vid tillfällen sådana som detta, kunna göra alla till viljes, må man ej undra öfver aw klander ofver anordningarne höras från många håll. En del af dem aro visserligen lika komiska, som den sak de beröra, men andra bhbatva mera skäl för sig. Bland dessa senare är anmärkningen, att man alltför litet tänkt på arbetsklassen vid detta uillfälle. Talet ar ej om de fattige, de blifva nog på silt sätt delaktiga af festens goda, men om den egentligen arbetande klassen. Det enda nöjet för dem blir nu att åse illuminationen. Något mera borde de dock haft ull sin förlustelse, ett på något sätt arrangeradt frispektakel, ett tolknöje eller åtminstone ett bättre offentligt fyrverkeri, . Näst forberedelserna för festen äro sinnena mest sysselsatta med de musikaliska företeelserna, helst sedan omdömena i de flesta fall grupperat sig i tvenne mot hvarandra stående läger, hvilkas åsigter väl icke utjemnas forrän fru Michaeli anländer. Apropos musik, en liten lustig tilldragelse. Den stora kör, som öfvar sig för konserten d. 5 dennes beslöt i förgär efter slutad repetition ati bringa mamsell Eneqvist-Biondini sin hyllning genom en liten serenad. Man vet ej rätt huru ryktet härom hade så hastigt spridt sig, alltnog, då sångarne kommo till hotell Göta källare, der mams. E. logerar, fanns der en ganska ansenlig mängd personer väntande. Sångerskan sjelf hade dock så ringa aning om den i hast beslutade serenaden, att hon ej ens var hemma. Underråttelsen var litet tortretlig för våra kära sångare, men då man samtidigt fick veta, att otversten frih. Ericson nyss förut anländt till staden och bodde på samina hotell, var intet naturligare än att man ville använda det gynnande ögonblicket och med några sånger uttrycka sin beundran for skaparen af våra jernvägar. Ett ombud skickades således upp till hr öfversten; men — o, missöde! — ätven han var utgången. Han sysslade måhända som bäst nere i banhallen, der man arbetar natt och dag på de storartade dekorationerna. Nu återstod ej annat än att åtskiljas. Större delen af folkmassan stod dock ännu qvar och ungefär halften af sångarne hade ej ännu skingrat sig när öfverste Ericson kom gående till hotellet. Nu var man dock ej manstark nog i kören och man måste uppskjuta försöket. Hvarken mamsell Eneqvist eller öfversten Ericson torde dock komma att gå miste om sina serenader. Nya Kämpebryggan är nu i det närmaste fullbordad och torde snart nog komma att oppnas för körande. Ehuru brons öppnande för trafiken så snart som mojligt är af största vigt, vågar man dock göra en hemställan om en litet högtidligare ceremoni vid detta tillfälle. Bron borde nemligen för körande blifva afspärrad ända ull den 4 November på aftonen, då hon borde smyckas med gaslågar, ordnade till guirlander mellan kandelahnarna Ii klilhat mad da AIrfaf AdAlfa