Göteborgsposten – 31 oktober 1862, sida 2

— —— Kram Utlandet. Våra tvifvel om den fullständiga sanningsenligheten af de rykten, som utspriddes om Garibaldi, att han vore utan räddning, hafva nu erhållit bekräftelse, och underrättelserna från lvalien, hvilka visserligen äro ense om nödvändigheten af en amputering, samtämma allmänt derom, att hans tillstånd nu är mycket bättre, och från Turin påstas med en bestämdhet, som förtjenar sårskildv anmärkas, att de många gangse berättelserna om Garibaldis tillstånd äro fullkomligt ölverdrilna. Likaledes tormildras uppgitten om Partridges kallande till Spezzia. Den skicklige engelske läkaren har nemligen eftersändts, för att deltaga med i oen stora lakarekonsultation, som skalle hållas såsom i onedags och bestämma huruvida generalen skulle nu amputeras eller icke. 1 Paris har emellertid ryktet om Garibaldiulltagande svaghet och den förestående amputauonen gjort djupt intryck på allmänheten, och en sransk kirurg säges skola resa till Spezäia, tor att, äfven han, egna generalen sin omvårdnad. — — ——— -I nära tveune månader — säger en korrespondent — hafva Europas lakare — en trogen bild at diplomatien — tvistat om, hvad som skall företagas med Garibaldi; vore Garibald en namnlös frivillig, skulle man på stället hafva fattat beslut om hans ben: genom den obeslutsamhet, som nu hvilar öfver allt hvad Italien har dyrbart, går den man under, som Italien i sarans stund så svårligen kan umbära. Då Garibaldi d. 22 d:s fördes från Varignano till Spezzia, hade man lagt honom i en med tält öfverspänd båt. Fyra karlar buro honom på en hvilobädd till Hotel di Milano midtigenom den församlade mängden, som onder tystnad blottade sina hufvuden. Han bar en röd skjorta, dorofver en grå kappa och på hufvudet en låg grå hatt. Uu parasoll skyddade honom mot solstrålarne. Angående Garibaldi lemnar en engelsk tidmiug oss foljande skudring: Da Garibaldi fick höra omtalas ministerskittet 1 Paris, sade han: IIvad gor det, om den eller den år kammartjenare? Säg mig, att en annan är herre i huset, och jag skall vara eder tacksam! Det är möjligt, att ganska många italionaro hysa samma tankar. Säkert ar, av kölden mot Frankrike är i tilltagande, afven bland franska alliansens fordna anhängare. Men emellan denna känsla af misstro och det ursinniga hat, som Garibaldi röner for kejsaren ligger ännu en hel meningsoccan. Den sårasde hade i natt (till d. 20 okt.) en mycket oro: lig hvila, förmodligen tillfölje af en orolig dag sunder hvilken han måste mottaga nägra ocl stretio besök, och det skulle vara svärt at säga, hvilket som mest uttröttat honom, hans polniska vänners haltiga tal eller det tråkige kallpratet af de påträngande trämlingar, son plåga honom med skänkor och begäran on autografer. Den, som sett de långa proces ionerna af fromma ladies i glasögon och svart: underkjolar, hvilka, lastade med rekommenda