Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (öfvers. fr. Franskan.) — Det som rör mig, min fru, genmälde grefven, lutande sig emot sin unga maka, med båda händerna stödda emot fåtöljen och med rynkade ögonbayn, — det som rör mig, är att konungen oförmodadt återkommer från Lyon för att spärra vägen för flyktingen; att mitt slott ligger i vägen der Hans Majestät ämnar draga fram; att jag slutligen på min resa fått detta budskap, som underrättar mig att vår högtälskade herre, denna fader för sina undersåter, i förbigående vill gästa hos mig! — Förstår du nu? — Ja, sade Diana med ett omärkligt småleende, du förtjenar, tycker jag, i dubbelt afseende denna heder. Är du icke en af Hans Majestäts mest nitiska tjenare och till på köpet hans öfverslottsfogde. Slottet Montchenu får således emottaga besök af Frankrikes konung, den ridderlige konungen, segraren vid Marignano, hvars mod, skönhet och snille du så ofta berömt, och ditt hjerta sväller icke af högmod och glädje?