Göteborgsposten – 29 oktober 1862, sida 2

nansministern i utlandet utgifvit skattobligaioner för en betydande summa och att 20 hillioner disconterats af erädit-mobilier i Turin. amma tidning innehåller en uppsats om, uru man kommer till Rom, nemligen derigeom, att konungariket Italien stärker sig i det are, att provinserna komma till ro, att finanerna bringas i ordning och att sträng discilin upprätthålles inom armåen, En ministerförändring i Italiest är allt fortarande på tal. Några af kasfarsåg majoritet ngifvas som kandidater, i stället. :2 Angående den franskjitälsgoskspolitikens ärmaste hållning skrifver en UdULKOrremill Köln. Leit.: Efter hvad hr Drouyn de thuyses vanner påstå, har denne beslutat inaga en fastare hållning gentemot italienarne. Ian bar för afsigt, att i sitt svar på den talienske utrikesministern general Durandoes irkulärskrifvelse fasthålla den tanke, som Thouvenel redan förut utvecklat, att Italien kan uppfylla en tillräckligt ärofull uppgift, om det vill inskränka sig till befästandet af statu quo. Han vill råda kabinettet, att frimodigt afstå från sträfvandet efter Rom, emedan det gör försoning med påfven omöjlig, upprätthåller agitationen och derigenom blir en fara för Europa. Det skall naturligen ej komma att saknas försäkringar om den franska sympatien, och hr Drouyn de Lhuys underlåter icke heller att lofva, det kejsaren och dennes regering vilja göra allt, hvad i deras förmåga står, för att ötvorvinna påfvens ovilja mot det nya tillståndet i Italien. I Rom vill man emellertid föreslå: oberoende för påfvens nuvarande provinser, upprätthållandet af hans verldsliga välde och Italiens uttryckliga löfte att afstå ifrån Rom. Deremot måste påfven formligen afträda de af sitt rikes provinser, som redan blifvit införlifvade med konungariket Italien och erkänna detta. Så forsäkras mig af flera personer, hvilka stå på förtrolig fot med den nye ministern; men det skall snart visa sig om dessa indiscretions icke snarare äro så kallade Ballons dessai. År Det synes säkert att äng vil förmå italienska regeringen stå fast vid status quo, och att hon ej heller är obevägen, blott hon vågade för parlamentet. Natussöl Garibaldi ljuder måhända äsven med en dystra klang i hennes öron. Säsom motbild mot dessa diplomatiska planer, förtjenar omnämnas, att konung Victor Emanuel för några dagar sedan mottog den romerska deputation (senatorerna hertig Sforza och Cesarini samt deputeraden Silvesstrelli), som öfverlemnade bröllopsgåsvan till drottning Maria Pia af Portugal och i en adrese sorsakrade H. M:t, att det romerska folkets handlingskraft är riktad på att Italien skall erhålla sin rätt. Om de senaste händelserna i Amerika läses i Times: Det vill synas som att aydgeneralen Stuart med en liten styrka om 3,000 man vid Hancock, en plats omkring 30 (eng.) mil vester om Hagerstown, gått öfver Potomac. På denna punkt år den sällsamt formaIde staten Maryland smalast och Virginiens gräns ligger blott sex eller åtta (eng.) mil från Pennsylvaniens. General Stuart genomkorsade Marylands territorium, marscherade in i Pennsylvanien och tågade på Chambersburg, — inalles en väglängd af c:a 40 eng. mil. Chambersburg gaf sig, sydtrupperna förstörde jernvägsstationen och togo 500 hästar. De sista underrättelserna ifrån dem nämnde, att de marscherade på Gettysburg, en plats åt öster, med afsigt att förstöra bryggan och förhindra general MClellans annalkande. Det är onödigt att bär uttala sin åsigt, huruvida general Stuarts marsch är blott en mask eller om den företagits i den bestämda afsigten att flytta kriget öfver på det nordliga området. Vi känna så litet till bådadera partiernas styrka och ressurser, att vi eiskunna säga, om sydtrupperna eller; deras motståndare äro starkast på Potomaclinien. Väås egen mening är likväl, att någon, jinyasjony i Pennsylvanien ej kan tillämnas i stor skala. Sydtrupperna onska oannolikt, antingen att afbryta förbindelserna mellan Washington och vestern, eller tvinga general MeOlellan till. någon rörelse, af hvilken de hoppas erhålla någon fördel. Men händelsen sjelf är i och för sig så besyvnerlig och förråder en sådan djershet å sydtruppernas sida, efter deras påstådda nederlag, att vi nog kunna tänka oss, det underrättelsen derom emottagits i Newyork med den största förvåning. Detta måste inge nordItrupperna den öfvertygelsen, att deras fiender