Göteborgsposten – 29 oktober 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.k) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (Öfvers. fr. Franskan.) En lätt sprittning förmärktes i den okändas ansigtsmusk ler; hon tycktes återuppvakna; snart banade sig en svaf suck väg öfver hennes läppar. Hennes långa ögonhår dar. rade, likasom om en sakta vindfläkt rört dem; derefter vände hon sig, med styfva och framsträckta armar, om i kistan ocl lät sina förvånade blickar irra omkring. Och Didier kund: blott beundra de glänsande och fuktiga ögonen. — Hvilken smärta! mumlade hon med silfverklingand röst, förande gång efter annan till pannan sina händer, hvilk: voro hvitare än elfånben. Men hvad har jag då gjort ? Hvil ken olycka har då drabbat mig? Mitt förstånd simmar om: kring som i en hvirfvel! O jag minnes! utropade hon mec skärade ton, och döljande hufvudet emellan sina armar bör jade hon att högljudt shysta. Inför denna djupa ängslan stod Didier stum; han för. stod omedvetet att en förfärlig händelse ayss öfverraskat ocl lösryckt den unga flicka ur hennes familjs sköte. ALTL . Mein CA