Göteborgsposten – 27 oktober 1862, sida 1

BAR VIRA Halliwells bomullsfabrik. De bebodde en torftig kammare i jordvåningen, några fot från en smutsig, stinkande bäck, och öfver deras fönster fanns en trappa till öfra våningen, som hindrade ljuset från att tränga in i det nakna kyffet. Under de bästa tiderna förtjenade de blott så mycket som behöfdes för att Åhålla kropp och själ tillsammans; men under de sista femton veckorna utsinade deras enda näringskälla. Fabriken stängdes; familjen hade ej mera utvägar, att kunna förtjena sig ett mål mat. Eländet drog dem steg för steg ned i sin afgrund. Hvarje minut bragte dem närmare grafven. De små besparingarne voro snart uttömda.: Ordningen kom nu ull de torttiga möbleria, till kläderna, kärlen och hvad som på nägdt sätt kunde säljas eller sorpantas — för att förvandla det till bröd. Säkert är emellertid att under de 14 veckorna, då de ej förtjenade en penny, de icke ens hos pre sten sökte hjelp. Till råga på olyckan var den gamle sjuk sedan en månad tillbaka och ur stånd att lemna sängen. Tragedien mellan Ugolino och hans söner upprepades, dock utan deras kannibalism, i hyddan vid Padmonden. I yttersta förtviflan tog slutligen den starkaste at de båda flickorna mod till sig, gick tull fatughusdirektören och klagade för honom sin nod. Denne herre svarade, horu otroligt det än må låta, att han ej kunde göra något för samiljen, förrän näst följande onsdag. I fem dagar skulle de tåligt lidande ligga döende, innan den mäktige embetsmannen ville nedlåta sig, att bringa dem hjelp. Familjen led och väntade — den kunde ej göra annat. När den beramade onsdagen slutligen kom, på hvilken officiel välgörenhet skulle kasta ull den af hunger plågade familjen en bit bröd, uppskrämdes byn af ryktet om att en af systrarne dott af hunger. Ryktet var blott alltför sannt. Den uthungrade flickans hk låg utsträckt på golfvet, omgifvet af det rysansvärdaste elände, under det fadren låg atvärd och hjelplos qvidande på sin bädd, samt den öfverlefvande ännu egde qvar just tillråäcklig kraft, för att berätta sina lidandenhistoria. Af erfarenhet vet jag, hvartill denna förfärliga casus, som nu i dag ej är något undantagstall, skall leda. En likbesigtning skall hållas. The coroner (besigtigaren) skall utbreda sig vidlytigt ofver den engelska sattiglagens vålvilllga anda, och anföra maskineriets förträfflighet för lagens skipande såsom ett prima facie-bevis på att lagen omöjligen kan vara ansvarig för den sorgliga tilloragelsen. Fatughusdirektören skall två sina händer, och om han ej varmt komplimenteras af rätten, skall ban dock i alla fall till sitt lugnande få veta, att ej den minsta fläck häftar vid honom. Juryn skall till sist kröna den högtidliga komedien med utslaget: Died by the vi-itation of GodÅ. (Dod genom Guds hemsökelse). Riksdagen. Riksdagen öppnades, såsom redan är bekant, sistlidne torsdag, d. 23 d:s, å rikssalen, sedan gudstjenst förut firats i Storkyrkan, i H. Mts närvaro, dervid biskop Bring höll predikan med ingångsspråk: Salomos Ords. kap. 9 v. 10: Vishetens begynnelse är Herrans fruktan, och text Davids Ps. 25 v. 12 och följande: Hoilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen, hans själ skall bo i det goda och hans säd skall besitta landet. Herrans herrlighet är ibland dem, som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta. Efter predikan afsjöngos psalmerna 443 v. 4, 5 och 3 v. 7. Efter slutad gudstjenst i kyrkan kl. 3,